Yoshi and the Mysterious Book

Om det är något som gått upp för mig i rollen som gammal TV-spelstokig tvåbarnsfar så är det att Super Mario-spelen i stort sett alltid varit brutalt utmanande. Jag har växt upp med Super Mario, spelade Mario Bros och sen Super Mario Bros som åttaåring och har sen dess förälskat mig i Super Mario World, Super Mario 64, New Super Mario Bros samt Super Mario Galaxy. Underbara, ikoniska, klassiska spel som dräller av charm, karaktär, fantasirikedom, personlighet och perfekt avvägd utmaningsgrad. Men de är ju genuint apsvåra, alla de där titlarna, när jag nu tillsammans med mina barn återvänder till dem. Faktum är att exempelvis Super Mario World är så pass svårt mot slutet att jag ärligt talat inte riktigt begriper hur jag kunde varva det tio gånger som snorig 13-åring. Vissa banor, idag, 35 år senare, känns nästan omöjliga.

Under de senaste fyra åren har Yoshi och hans spel erbjudit mig och framförallt min dotter samma typ av charm som i Super Marios äventyr, men ett lägre tempo i ett lite mer barnanpassat upplägg med lägre svårighetsgrad. Vi spelade och älskade Yoshi’s Woolly World (Wii U) på samma sätt som vi tillsammans spelade och älskade Yoshi’s Crafted World (Nintendo Switch) och det har därmed inte gått en dag den senaste månaden då min dotter inte frågat om när Yoshis nya spel anländer. Och nu är det här. Och nu har vi spelat det, i flertalet dagar.

Yoshi and the Mysterious Book är inte ett plattformsspel på samma sätt som exempelvis Super Mario Bros. Wonder, istället är det något av ett pusselspel baserat på utforskande, för de yngre spelarna. I början får vi se Yoshi kliva in i en värld som är ett slags levande, organiskt uppslagsverk och han ställs där inför Mister E:s utmaningar som är miljöbaserade pussel som kräver att du som spelare utforskar, testar och sen funderar på hur du ska nyttja olika funktioner och objekt för att ta dig vidare. Det är långsamt, belönar den som tar sig tid att lära sig mönster, leta ledtrådar samt hela tiden fokuserar på problemlösning före rappa plattformsskutt. Det är ett vettigt upplägg för Yoshi som Svamprikets långsammaste karaktär och utvecklarna Good-Feel (som även utvecklade Crafted World och Wolly World) har prickat rätt med många beståndsdelar. Det finns experimentlusta här och en hel del idéer som är nya för Nintendo-plattformsspel av det här slaget, och det applåderar jag.

Det finns gott om riktigt roliga fiendeskapelser här och pussel som kräver att man som spelare tänker till ordentligt, och utvecklarna har varit finurliga i hur de strukturerat pusslen som absolut går att lösa för en nioåring såväl som för en luttrad 48-årig farbror. Det som är synd i allt detta är dock att Yoshi and the Mysterious Book inte innehåller inspelade röster utan istället mängder och åter mängder av text, som måste läsas för att förstå var utmaningen ligger och hur vi måste agera för att lösa pusslet och ta oss vidare till nästa nivå. Min dotter tröttnade ganska snabbt på de mängder text som det här spelet slungar fram och för egen del begriper jag inte riktigt varför inte Nintendo och Good-Feel valde att spela in rösterna, istället – särskilt med tanke på hur mycket mer barnvänligt det då hade kunnat bli.

Yoshi and the Mysterious Book är ett bra spel. Det vänder och vrider på inövade, beprövade, gamla, väl igenkända koncept och lyckas därmed blanda traditionellt Mario-hoppande med något mer, något nytt. Designen är supercharmig, stop motion-animationen (eller ja, det ska ”se ut” som det, åtminstone) är supertjusig och charmig, och musiken är strålande. Det blir lite enformigt, det blir aldrig lika bra som Crafted World och det blir för mycket text att läsa, här. Utöver det har jag inget negativt att säga utan anser det förtjäna din tid, särskilt om du spelar det med kidzen.