Lär dig japanska med spel

Har du någonsin undrat hur översättningen på ett japanskt spel skiljer sig från originalet? Vad som går förlorat när en berättelse på ett språk vars grundstruktur skiljer sig så totalt från engelska ska tolkas, skrivas om och lokaliseras? Kanske har du till och med undrat vad som egentligen krävs för att kunna spela dina favoritspel från Japan på det språket de faktiskt skrevs på?

I den här guiden kommer jag inte att lära dig japanska, men jag kommer att visa dig alla resurser du kan tänkas behöva för att komma till en nivå där du bekvämt kan spela spel med japansk text och japanskt tal. Vi börjar från noll och ingenting och jobbar oss sedan upp till en nivå där det börjar bli aktuellt att sätta igång med ett första spel. Jag kommer också att ge dig mina bästa rekommendationer på spel för olika språknivåer, olika slags träning och övning, och berätta om några av de största fördelarna med att faktiskt kunna spela japanska spel på just japanska.

Men först lite bakgrund. För mig började allt för ungefär åtta år sedan. Jag fick plötsligt en idé om att det vore häftigt att kunna läsa lite japanska tecken. Inte mer än så. Någon vecka senare hade jag memorerat de allra vanligaste tecknen som används i Japan i form av hiragana och katakana, och jag märkte då 1.) hur rolig jag tyckte att processen var, och 2.) hur mäktigt det var att kunna läsa enkla fraser som typ ビール (beer/öl) och ラーメン (ramen) på min lokala japanska krog.

När jag väl hade börjat så kunde jag inte sluta. Jag började läsa allt jag kunde hitta om att lära sig japanska och försökte bilda mig en uppfattning om hur komplicerat det faktiskt var. Framförallt var jag egentligen intresserad av en enda fråga: hur mycket japanska behöver jag kunna innan jag kan ta mig an ett TV-spel? Spoiler alert: det tog ungefär ett och ett halvt år innan jag kunde tillräckligt mycket japanska för att ge mig på Ni No Kuni. Varje textruta tog förvisso en evighet att tolka, men jag spelade faktiskt ett spel på japanska, och från och med den dagen kunde själva lärandet primärt bestå av att spela spel.

Idag spelar jag det mesta från Japan på japanska. Just nu recenserar jag till exempel det minst sagt matiga rollspelet Trails in the Sky 2nd Chapter och spelar då helt och hållet på japanska. Trails-spelen rör sig lite i ett eget genre-landskap där sci-fi möter fantasy och där geopolitiska intriger samsas med intima relationer och konflikter, vilket gör att de knappast går att rekommendera för nybörjare, men som målbild över lång tid är Trails-spelen helt fantastiska att sträva efter. Det här är en serie som har varit ökänt svårlokaliserad och där glappet i lanseringstid mellan Japan och resten av världen ofta har lett till en väntan i flera år för den som vill spela på engelska. Sedan förra året släpps i och för sig just nyversionerna samtidigt i alla regioner (och då även på engelska), men vem vet hur det kommer att se ut framöver? Dessutom finns det ju mängder av andra spel och serier som faktiskt aldrig lokaliserats till engelska, och som kanske aldrig kommer att göra det.

Det finns gott om exempel på spel som lokaliserats och översatts lite för hastigt och klumpigt. Final Fantasy VII, originalet till Playstation, är ett sådant. Förutom rena fel i korrekturläsningen, som när Aeris konstaterar att “This guy are sick.” eller den smärtsamma meningen “Beacause, you are……a puppet.”, finns också gott om exempel på hur karaktärernas personlighet förändras och helt överger originalintentionen. Under den berömda trappsekvensen i Shinra-högkvarteret skämtar Barret om att han kommer dö. På japanska reagerar Tifa genom att ropa ”Säg inte så, det bringar otur!”, men i den engelska Playstation-versionen drar hon istället till med “Would you stop acting like a retard and climb!?”. Ganska stor skillnad i hur Tifa upplevs som karaktär, med andra ord.

Och förresten, heter hon ens Aeris? Ja, i Playstation-versionen gör hon ju det, men senare skulle man komma att rätta till hennes namn och döpa om henne till Aerith, medan hon på japanska egentligen heter Earisu.

Det är lätt att titta på detta och tänka att ”det var då, det”, men faktum är att den här typen av tolkningar finns kvar än idag. Japanskan som språk är så pass annorlunda att det alltid krävs någon form av omtolkning för att presentera det som sägs på ett trovärdigt och engagerande sätt på engelska. Jag recenserade nyligen Fire Emblem: Fortune’s Weave och spelade då med japanskt tal och engelsk text, och om man förstår båda språken så märker man snabbt att stora delar av dialogen inte stämmer överens i tal och text. Leda, en av huvudkaraktärerna, kan till exempel säga en ganska rak och saklig mening på japanska, men plötsligt framstå som betydligt mer bitsk och kalkylerande när jag läser den engelska texten. Det innebär alltså återigen att karaktären och personligheten förändras i lokaliseringen. Originalintentionen passerar ett översättningsfilter som i sin tur adderar något annat – på gott och ont – och såhär ser det alltid ut. Det är ofrånkomligt, eftersom språken är så pass annorlunda.

Men! Nog om detta. Nu riktar vi istället fokus mot dig som är helt ny, och som ska ta dina första steg på den här förvisso långa men också väldigt belönande resan.

Innan vi ens kan börja fundera på att faktiskt spela spel så behöver vi bygga en grund. Annars betyder ju symbolerna i dialogrutorna ingenting. Räkna med allt från sex månader till ett och ett halvt år innan du spelar för första gången, om du börjar från noll.

Japanska skrivs med tre huvudsakliga skriftsystem: hiragana, ett fonetiskt system som bland annat används för grammatik och japanska ord; katakana, också fonetiskt, som främst används för låneord och utländska namn; samt kanji, betydelsebärande tecken med kinesiskt ursprung. Hiragana och katakana går relativt snabbt att lära sig, men det finns tusentals kanji-tecken och man brukar säga att man behöver ha koll på drygt 2100 stycken för att exempelvis kunna läsa en japansk dagstidning.

Redan här kanske du tänker, ”Oj, tre skriftsystem? Tusentals tecken? Hur ska man någonsin kunna lära sig det?”, och det är en rimlig frågeställning. Det kommer såklart att ta tid, men det gäller att snabbt finna sig i att det här är ett ultramaraton snarare än en sprint, att ta ett steg i taget och framförallt hitta en metod som gör att själva processen känns rolig. Jag kan också intyga att du verkligen inte behöver lära dig tusentals kanji-tecken för att komma igång och börja spela spel på japanska. Det blir inte bara roligt först när du är framme på mållinjen, med andra ord.

Som komplement kan vi också nämna romaji, som helt enkelt innebär att japanska ord skrivs med vårt vanliga latinska alfabet. 日本 kan till exempel skrivas som ”Nihon” (Japan), och ありがとう kan skrivas som ”arigatō”. Det kan vara lockande som nybörjare att försöka ta genvägar och tänka att man kanske kan lära sig med romaji först, men det skulle jag starkt avråda dig från. I praktiken kommer du ingenstans med romaji, eftersom ingen japansk text någonsin skrivs på det sättet.

Det smidigaste sättet att lära sig hiragana är genom så kallade mnemonics, alltså minnesregler. Symbolen き (ki) ser ut lite som en nyckel. ”Key”, på engelska, kan enkelt användas för att minnas att det uttalas just ki, och nu kan du din första hiragana-symbol! Tofugu har en fantastisk guide som enkelt och gratis hjälper dig att memorera hela hiragana-systemet. Öva lite varje dag och ge det någon vecka. Låt det sätta sig, och när du är redo att expandera så går vi vidare till…

…katakana. Och det är egentligen samma sak här. Antalet tecken är precis lika många som hiragana, nämligen 46. Metoden är exakt densamma, vilket gör att vi även denna gång riktar oss mot Tofugus guide för att lära oss memorera katakana-systemet. När vi är klara kan vi de 92(!) vanligaste japanska symbolerna och kan, åtminstone fonetiskt, läsa oss genom exakt all dialog i alla gamla Pokémon-spel (fram till Nintendo DS-eran med Black & White där man introducerade kanji för första gången till serien).

Vad bra allt går! Nu vore det tråkigt om det fanns ett tredje skriftsystem som bestod av flera tusen tecken och vars symboler var oändligt mycket krångligare att läsa och skriva! Hej och välkommen säger vi till kanji som är här för att inledningsvis komplicera saker och ting, men som på sikt faktiskt gör läsningen mycket mer överskådlig.

Okej. Kanji… Som jag nämnde tidigare så brukar man säga att man behöver lära sig de 2100 vanligaste symbolerna för att kunna läsa en japansk dagstidning, men det innebär förstås inte att vi behöver memorera tusentals tecken för att kunna spela vårt första spel på japanska. Visst, Fire Emblem på bilden här ovan är ett exempel på ett spel som använder oerhört komplicerade och svåra militära och politiska termer, och då krävs det en hög språknivå även på spelaren, men för att spela exempelvis Dragon Quest, Chrono Trigger, Pokémon X & Y, Ni No Kuni eller Animal Crossing krävs egentligen bara några hundra kanji-tecken, och i många fall inte ens det.

Oavsett vilket så kommer du att behöva lära dig kanji-grunderna för att sedan, över lång tid, sakta fylla på med fler och fler i takt med att de du redan kan börjar sätta sig i ryggmärgen. Vissa menar att de fått bra resultat av att gå ut stenhårt och lära sig 10 nya tecken om dagen, vilket skulle innebära att man är ”i mål” efter bara 210 dagar. Några få hävdar att man lärt sig alla kanji-symboler på bara tre månader, men jag betvivlar att det skulle stämma om man satte vederbörande framför ett skarpt test. Personligen skulle jag rekommendera att du tar det lugnt och siktar på kanske fem nya kanji-symboler om dagen, max, som sedan verkligen får sätta sig, och istället lägga resterande tid på att plugga grammatik (som vi kommer till om en stund i den här guiden).

Det finns många metoder och resurser för att plugga kanji. Jag använde hemsidan WaniKani. Det kostar lite pengar, men gör också läroprocessen till ett litet spel i sig där det gäller att levla upp och hela tiden bygga vidare på det man redan lärt sig. Vid level 60 är man framme och ska då, i teorin åtminstone, kunna en bit över 2100 kanji-tecken. Nativshark är en annan kanonresurs som inte fanns när jag började. Den kostar också pengar, men har som ambition att lära dig allt du behöver, inklusive grammatik, vilket kanske gör den till ett mer attraktivt val.

Ett annat sätt är ett helt enkelt skaffa boken The Complete Guide to Kanji av Christopher Seeley och Kenneth G. Henshall och raw-dogga hela kanji-systemet med papper och penna.

Det absolut klurigaste med kanji är egentligen inte att lära sig hur symbolerna ser ut. Det går relativt fort att få huvudet att acceptera att 日 betyder ”sol” och att 本 betyder ”ursprung” (vilket gör att Japan, 日本, blir soluppgångens land!). Vad som däremot gör det komplicerat är att nästan varje symbol uttalas på lite olika sätt beroende på kontext. 日 kan till exempel uttalas som ”hi”, ”ni”, ”nichi” eller ”jitsu”, beroende på om man syftar på solen, ett datum eller en specifik dag. 本 uttalas som ”hon” eller ”moto”, beroende på kontext, och kan exempelvis betyda både ”bok” och ”ursprung”, men det används även i ordet ”sann” eller ”verklig” som 本当 (hontou).

Ta därför ordet 日本 som vi precis lärde oss. Det uttalas ”Nihon” och betyder Japan, så vad händer om vi vänder på det? 本日 borde alltså bli ”Honni”, eller? Nej, tyvärr. 本日 uttalas ”Honjitsu” och betyder ”idag”, men används mest i formella sammanhang. Det vanligaste sättet att säga ”idag” är 今日 (kyou), och där har vi ju då för övrigt ett ytterligare uttal på 日. Vilket krångel!

Här kan även den mest Shin Megami Tensei-sugne börja leka med tanken på att lämna den här fliken av internet för att aldrig återkomma, men jag lovar dig: ta en dag i taget och låt processen ha sin gång så kommer du så småningom att kunna läsa snabbt och utan att behöva fundera på vilket uttal som är rätt i just den här situationen. Du tänker förmodligen till exempel aldrig på när du ska säga ”en” eller ”ett” på svenska. Det bara kommer naturligt, eftersom du har sett, hört och använt språket så många gånger. Samma sak händer till slut med japanskan.

I inledningen av din resa skulle jag säga att du får mest valuta för tiden du lägger ned om du initialt siktar på att lära dig och verkligen befästa de 200 vanligast förekommande kanji-symbolerna. Räkna med att det tar mellan sex veckor och tre månader, beroende på hur mycket tid du faktiskt lägger på att plugga. Samtidigt kan du förstås börja tjuvkolla lite på…

Hej och välkommen till tidernas tråkigaste rubrik! Grammatik! Men, det är ju inte helt oviktigt i sammanhanget. Japanska meningar formuleras på ett helt annat sätt än både svenska och engelska, ofta helt bakvänt för oss som är vana vid att tänka på ett visst sätt. Vi kan titta på ett enkelt exempel:

Säg att du vill berätta för någon att du åt ett äpple idag. ”Jag åt ett äpple idag”. På japanska skulle du säga 今日はりんごを食べた (kyou ha ringo wo tabeta), vilket direktöversatt låter som: ”Idag, äpple, åt”. Alltså, ingenting är på ”rätt” plats. Vi beskriver heller inte vem som faktiskt åt äpplet eller hur många äpplen det rörde sig om. I Japan förlitar man sig nämligen på kontext på ett sätt som vi kanske inte är helt vana vid.

Om vi skulle säga 今日はりんごを食べた till en vilt främmande människa i Tokyo så skulle den personen kunna anta att vi syftar på oss själva. Om vi istället tänker oss en påhittad scen ur Final Fantasy VII där Cloud ligger sjuk och däckad i sängen medan vi ser Barret och Tifa stå och vaka över honom varpå Barret säger 今日はりんごを食べた, ja då skulle vi kunna sluta oss till att Barret förmodligen syftar på att Cloud, trots sitt sjukdomstillstånd, åt ett äpple idag.

Det finns mängder av små grammatiska regler och undantag att lära sig och vänja sig vid, men lyckligtvis nästan lika många resurser att plocka från. Genki-böckerna är de överlägset mest välkända textböckerna och kan, i kombination med exempelvis Tokini Andy på Youtube, utgöra en superbra grund. Tae Kim’s Guide to Learning Japanese är annars en riktig klassiker. Om du inte står ut med ett material som är relativt torrt och tråkigt så kan även tidigare nämnda Nativshark ta dig hela vägen in i mål rent grammatiskt och dessutom lära dig kanji på vägen. Det enda egentliga minuset med Nativshark, förutom att det såklart kostar en slant, är att de dikterar sitt eget lite väl långsamma tempo onödigt hårt och lutar sig aningen för mycket mot repetition, vilket gör att varje daglig session tenderar att bli lite långtråkig.

Och nu du! Nu har du kommit en bit på vägen och börjar kunna känna igen mönster i japanska formuleringar. Du kan tyda vad meningar med enklare kanji-symboler betyder, och det börjar bli dags att snegla mot spel. Men innan vi sätter oss ned och spelar själva skulle jag rekommendera att vi bekantar oss med mediet och dess språkliga egenheter genom att titta på spelinnehåll på Youtube.

Om vi tittar på Youtube så finns det en uppsjö av Let’s Play-kanaler där du kan förkovra dig i precis vilket spel som helst. Perfekt att ha på i bakgrunden över lunchen för att få lite passiv ”immersion” i språket. Sök bara på det spel du vill se (förslagsvis dess japanska titel, med japansk skrift) följt av uttrycket 実況 (jikkyou) som japanerna använder som uttryck för ”Let’s play” så är du hemma. Jag brukar personligen vända mig till de lite mindre kanalerna för att slippa gallskrik och kattöron (vilket i och för sig verkar vara universellt för alla större Youtube-kanaler, oavsett region). När du hittat en kanal som du gillar så har du ofta hundratals timmar av innehåll att titta igenom.

För lite mer fokuserat lärande kan det bästa vara att kika på någon av kanalerna som faktiskt riktar sig mot målgruppen som just lär sig japanska genom spel, och här finns det en kanal som sticker ut så pass mycket att jag väljer att kasta allt ljus på den. Matt på Game Gengo är nämligen så pedagogisk, så dunderhärlig som person och så exalterad över både språket och spelen han avhandlar att det är svårt att värja sig. Man vill bara fortsätta titta. Game Gengo har vid det här laget hunnit bygga upp ett rejält bibliotek med högkvalitativa klipp som innehåller allt från förklaringar av specifika uttryck eller dialekter till rena mastodontproduktioner på flera timmar där exakt all grammatik som behövs för att klara JLPT N3 (Japanese Language Proficiency Test, tredje nivån) förklaras in i minsta detalj – och alltid genom spel.

Okej, okej! Netflix kan väl inte klassas som spel, men om vi leker med tanken att vi fortfarande är på förberedelsestadiet så måste jag ändå slänga in världens största streaming-tjänst som en väldigt bra resurs för att enkelt och smidigt lära sig japanska, med möjlighet att när som helst pausa, lyssna om och läsa med i det som sägs. För att det här ska bli en så effektiv plattform som möjligt krävs ett verktyg som Migaku (och eventuellt en VPN-tjänst så att du kan komma åt japanskt innehåll) som ger dig möjligheten att hovra med musen över ord du inte kan än. Då kommer det omedelbart upp en översättning, möjlighet att spara ordet i en studielista, och andra exempel på meningar där ordet används. Bra grejer, helt enkelt!

Okej. Nu har vi valsat som katten runt het gröt länge nog. Det är dags att välja ut ett första spel för dig att ta dig an helt och hållet på japanska. Eller? Du kan förstås mjukstarta genom att spela ett spel med japanskt tal och engelsk text, men jag skulle ärligt talat säga att du inte kommer att få ut så mycket av det. Åtminstone inte inledningsvis (även om det finns goda poänger med att göra det senare, när du väl har byggt upp en bra baskunskap). Din hjärna kommer att fokusera helt och hållet på vad den känner igen (engelskan) och blockera vad den inte känner igen (japanskan), vilket i praktiken resulterar i att du bara känner igen några ord här och där (Nani? Dare? Wakarimashita! Arigatou!), men du kommer inte att få någon vidare träning i japansk läsning, lyssning, grammatik eller meningsuppbyggnad.

Samtidigt vill vi ju inte försätta dig i en situation där varje enskild dialogruta känns som ett nytt Mount Everest att bestiga. Så, vilka parametrar ska vi titta på för att avgöra vad som är ett lämpligt och lagom svårt första spel?

Till att börja med måste vi identifiera dina svaga punkter. Inledningsvis är ju alla punkter svaga, men efter några månader har du förmodligen kommit längre med läsningen än med lyssningen eller vice-versa. Kanske är du ovanligt avancerad på kanji-fronten, eller så har du snappat upp massvis med grammatiska regler på vägen? Oavsett vilket så bör ett första spel nästan alltid innehålla röstskådespel i så stor utsträckning som möjligt, möjligheten att avancera exakt all dialog i din egen takt (alltså förmodligen ett rollspel), en log så att du kan gå tillbaka och lyssna och läsa igen, och allra helst furigana.

Furigana? Vad är det? Jo! Kommer du ihåg alldeles nyss när vi pratade om kanji, att det finns tusentals av dem och att de dessutom kan uttalas på olika sätt beroende på kontext? Furigana är helt enkelt hiragana- eller katakana-tecken som skrivs ut ovanför kanji-symbolerna, så att du snabbt kan se hur de ska uttalas.

Bilden ovan illustrerar tydligt hur furigana kan hjälpa dig att snabbt koppla en kanji-symbol med rätt uttal. Vi ser att 村 (by) uttalas むら (mura), och vi ser att 戻る (att återvända) uttalas som もどる (modoru). Det fungerar utmärkt som stödhjul på vägen samtidigt som vi löser de andra kluriga bitarna, typ hur meningen egentligen är uppbyggd och vad den faktiskt betyder. Om vi inte har lärt oss vare sig kanji-symbolen eller uttalet så har vi nu åtminstone ett uttal att söka efter i ett digitalt lexikon, typ Lorenzi’s Jisho, och därför är spel med furigana nästan en självklarhet när du letar efter bra spel för nybörjare.

Hur vet man vilka spel som har furigana då? Ja, det är en bra fråga. Det finns sällan någon klassificering där du enkelt kan se vilka spel som har furigana, men räkna med att de allra flesta av Nintendos titlar, och överlag spel som kan tänkas riktas till en lite yngre målgrupp, har furigana – kanske inte på alla kanji-symboler, men åtminstone på dem som är lite klurigare.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild, Animal Crossing: New Horizons, Super Mario Odyssey och Pokémon Scarlet & Violet har samtliga furigana, men däremot inte Fire Emblem: Fortune’s Weave eller Xenoblade Chronicles som kanske riktar sig till lite äldre spelare, och där handlingen redan är så pass komplicerad att man förutsätter att spelaren har rätt förkunskaper även språkligt.

Men säg att vi vill spela spel utan furigana då? Vi kanske är sugna på Persona 3, 4 eller 5, Phoenix Wright: Ace Attorney, Metaphor: ReFantazio, Trails in the Sky eller Octopath Traveler II? Lyckligtvis finns det lösningar som gör att man kan få lite assistans på vägen även här.

Om du spelar på PC kan du till exempel ta hjälp av en OCR-mjukvara (Optical Character Recognition) som heter Kamui. Här behöver du antingen minska ned själva spelet till ett mindre fönster så att du får plats med mjukvaran intill, eller spela med två skärmar, men principen är sedan densamma: skärmen spelas helt enkelt in i realtid varpå Kamui extraherar texten så att du kan interagera med den utanför spelet. Du kan till exempel få direktöversättningar till engelska, klicka på enskilda ord för att se vad de betyder eller välja att ha furigana över texten. Det funkar toppen för det allra mesta och ger dig möjlighet att snabbt komma vidare till nästa dialogruta utan att fastna för länge.

Switch, Xbox eller Playstation har inte samma inbyggda möjligheter till OCR direkt i enheten. Här får du istället förlita dig på exempelvis Google Translate i telefonen som har en makalöst kvick och lättanvänd funktion för att fota text och sedan få den översatt. Här rekommenderar jag att du dessutom tittar på hur orden uttalas på japanska och försöker memorera, för det blir snabbt väldigt jobbigt att sitta och ta upp telefonen i tid och otid, vilket gör att den här lösningen är bäst för spel där du kanske förstår 90-95 % av innehållet och bara behöver kolla upp något extra svårt ord lite då och då.

Jag spelar även en hel del på min AYN Thor, en Android-enhet som är slående lik Nintendo 3DS, och här finns det faktiskt ett riktigt guldkorn i form av en gratistjänst som heter PlayTranslate och som funkar på precis samma sätt som Kamui. Med den kan jag spela Phoenix Wright: Ace Attorney, The Hundred Line: Last Defense Academy eller Golden Sun på den övre skärmen, och hela tiden ha en översättning igång på den nedre. Sanslöst lyxigt.

Så, med allt detta som underlag… Vad ska du välja för första spel? Vilket spel är rätt för dig? För egen del så såg jag mina första eftertexter på japanska till Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past till Nintendo 3DS, vilket jag egentligen inte skulle rekommendera till någon. Just det sjunde Dragon Quest-spelet är ökänt som det absolut längsta i serien och det tog mig 94 timmar att nå slutet. Men(!), jag älskade det, det gav mig en otroligt stabil grund att stå på, och alla de där timmarna gjorde att jag hade full koll på alla fantasy-specifika termer när jag sedan gick vidare till Octopath Traveler, Chrono Trigger och Ni No Kuni: Wrath of the White Witch.

På absolut nybörjarnivå, med 200 kanji och lite grundläggande grammatik i ryggsäcken, skulle jag vända mig till Ni No Kuni: Wrath of the White Witch, Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age, Paper Mario and the Origami King, Another Code: Recollection, Yo-Kai Watch eller Fantasy Life i: The Girl Who Steals Time, och sedan varva detta med lite dagligt spelande av antingen Animal Crossing: New Horizons eller Animal Crossing: New Leaf. Där har du några riktiga all-timers som kommer att utveckla din japanska rejält samtidigt som du inte ens känner av att du ”pluggar”.

När du har något spel eller två (eller tre) innanför västen kan du förslagsvis gå vidare till snäppet svårare spel som Famicom Detective Club, Buddy Mission Bond, Phoenix Wright: Ace Attorney, Suikoden I & II, Chrono Trigger samt de äldre Dragon Quest-spelen till Nintendo DS (som inte har furigana).

Och sen… Ja, då flyger du ju. Du är igång. Du har seglat ut på öppet hav och kommit så långt att du inte ser bryggan från vilken du började längre, och nu är det bara att segla på. Nu är du förmodligen redo att ta dig an några riktigt utmanande spel, som Persona-serien, Fire Emblem-serien eller Metaphor: ReFantazio där språknivån förvisso är superhög, men där det fortfarande går att ta dialogen i egen takt. Vid det här laget väljer du inte längre japanska bara för att plugga, utan för att du genuint vill uppleva spelet exakt så som det skrevs.

För mig personligen är det där jag befinner mig nu. Det finns egentligen en nivå kvar, och det är ju att spela spel som Final Fantasy VII: Remake eller Yakuza 0, där allt sker som i en film och där det gäller att kunna snappa upp dialogen medan den sägs i realtid. Där är jag inte riktigt än, men så länge jag gör den här resan en dag och ett spel i taget så kommer jag dit en vacker dag.

Om du någon gång längs med vägen stannar och tvekar på om det är ”värt det” eller inte så vill jag bara säga: fortsätt! Om det inte är någonting för dig så är det inte det, såklart, men om du fortsätter så kommer du snart att ha utvecklat en förmåga som gör att du låser upp en del av världen som de allra flesta bara kan drömma om. Du kommer att förstå kulturella referenser, lära dig nya sätt att se på saker, och när alla andra står och drömmer om en översättning av Mother 3, Dragon Quest X, Ys V, Tokimeki Memorial eller Yo-Kai Watch 4, ja då kan du bara hoppa in och börja spela.

Stort lycka till!