Jag älskade Resident Evil (spoilerfritt)

Jag såg Resident Evil på bio häromdagen och utan att spoila någonting överhuvudtaget vill jag bara få ut min bubblande glädje över hur förbaskat underhållande Weapons-regissören Zach Creggers nya film faktiskt är. Den är både skrämmande och hysteriskt rolig på samma gång. 

Inte minst är den ljusår och åter ljusår bättre än exakt allt det som ärkesopan Paul W.S. Anderson kokat ihop och bjudit oss på i Resident Evil-väg tillsammans med frugan hans, Milla Jovovich, i huvudrollen. Creggers version känns åtminstone som ett Survival Horror-spel snarare än de effekttunga b-actionrullarna som varit det som tidigare fått representera spelserien på filmfronten. 

Att den sen, i grund och botten, inte har några jättestora likheter med spelen (mer än att det nämns namn på såväl företag som platser med relevans till källmaterialet) bekommer mig faktiskt inte. Jag är bara glad att vi numera verkar leva i en tid då TV-spelsfilmatiseringar inte per automatik måste vara dyngdåliga, utan att det faktiskt finns en respekt och en förståelse för de medier som berättelserna plockas från. 

Och huvudrollsinnehavaren Austin Abrams förtjänar verkligen all kärlek och all framgång i kommande filmprojekt som han kan tänkas bli erbjuden efter denna fenomenala uppvisning. Han är så otroligt charmig och karismatisk att man helst av allt hade velat se honom i exakt alla filmer efter det här. 

Så, ja, jag ger mina allra varmaste rekommendationer till Resident Evil. Gå och se den på bio. Det var längesen som jag hade lika kul med en film.