En perfekt skräckfilm att mysa med i höst

Hösten är en mysig årstid. Löven på träden färgas. Temperaturerna kryper ner såpass mycket att tjockare jackor, mössor och eventuellt även långkallingar får plockas fram. Och så blir det ju mörkt så in i bomben på kvällarna – vilket såklart gör det till en ypperlig årstid att mysa ner sig framför TV:n med riktigt bra skräckfilmer.

Och det finns få skräckfilmer som är bättre på just hösten än Silver Bullet från 1985. En fullkomligt fenomenal filmatisering av Stephen King-boken Cycle of the Werewolf (Varulvens år på svenska) där handlingen kretsar kring den sömniga lilla småstaden Tarker’s Mills som plötsligt drabbas av märkliga dödsfall med lokalinvånare som hittas lemlästade. Alla morden har en gemensam nämnare. De har skett när det är fullmåne ute. Vettvilling eller varulv? Det är något som rullstolsburna tonåringen Marty ger sig fasen att finna svaret på.

Här finns allt man kan önska av en riktigt skön skräckfilm från det ljuva 80-talet. Slafs. Urläcker musik signerad Maniac-kompositören Jay Chattaway. Corey Haim i en trimmad och pimpad elektrisk rullstol. Gary Busey som helyllemorbror (en för ovanlighetens skull väldigt normal Busey-roll) till just Haims karaktär. Varulvsförvandlingar. Twin Peaks-kungen Everett McGill som mystisk prälle. Ja, du hör ju själv att det här är en film som låter alldeles för ljuvlig för att inte omgående låta den klättra högst upp på din redan så välfyllda att se-listan.

Varulvsmys is the shit på hösten, som kidsen (läs: snart 40-åriga filmrecensenter på MISSIL) säger.