Som snorvalp var jag dödsskraj

Jag var åtta år gammal när min fyra år äldre styvbror visade mig Friday the 13th Part VI: Jason Lives. Jag minns hur mycket jag gillade den, hur rolig sekvensen med paintball-nördarna var men hur många mardrömmar jag drömde om sekvensen då de gräver upp gubbliket ur hans grav varpå han började spetsa dem på staketpålarna där på kyrkogården. Jag tror säkert att Jason fanns med i mina mardrömmar i ett halvår efter det där, vilket satt sina spår såklart. Idag, även om jag snart fyller 82 och vet bättre, är han fortfarande kanske den skräckfilmsgubbe som jag finner läbbigast, ääääven om de 12 filmerna där han dödar kåta teens i grunden är skräckkomedier. Men det fattade ju inte jag, då.

HBO (Skydance?) har precis strutat upp prologserien Crystal Lake som jag under dagen sträckkollat igenom. Åtta avsnitt, 45 minuter styck. Många mord blir det och då främst signerat Jason Voorhees skogstokiga psycho-morsa som löper semi-amok i denna serie, som jag hade nära-nog noll förväntningar på. Men den var bra, Crystal Lake. Riktigt bra. Riktigt, riktigt bra. Mixen mellan seriöst drama om trauman, slasherdelen med sprängda kranium och machete-kapade lemmar samt komedibiten med VHS-doftande trams är helt intakt här och fungerar suveränt bra. Se den. Här hittar du vår recension.