Tom and Jerry

För några veckor sedan tog John Mayer till Instagram för att i all enkelhet meddela att ett nytt fullängdsalbum är på ingång. Jag jublade. Det gör jag alltid när det gäller Mayer, för hoppet lever än om att det kanske kan bli lika bra som Continuum. Om inte så brukar det åtminstone finnas ett gäng bra låtar, som i fallet med senaste plattan Sob Rock där framför allt Wild Blue, New Light och Last Train Home sticker ut som riktigt, riktigt bra i en i övrigt svag låtuppställning.

Men nya singeln Tom and Jerry skapar tyvärr mer oro än pepp inför vad som komma skall, för det här låter precis lika fantasilöst, slött och trist som 2017 års The Search For Everything som, såhär i efterhand, inte innehöll en enda bra låt. Jag kan helt ärligt inte begripa hur man kan välja att inleda med den här, för det händer absolut ingenting i Tom and Jerry.

Lyssna på det 34 sekunder långa introt och prova att inte somna. Det låter som att Lantbrukarnas Riksförbund har vänt sig till Epidemic Sounds för att ladda ned lite reklamfilmsmusik, eller som bakgrundsmusiken som spelas när ett flygbolag vill berätta lite om alla säkerhetsåtgärder man har vidtagit för att den här flygturen inte ska resultera i ett fritt fall rakt ner i Bermuda-triangeln.

Märkligt, är vad det är, för Mayer kan ju bevisligen spela precis vad som helst. Varför inte använda sina gitarr- och låtskrivarfärdigheter fullt ut, istället för att gäspa sig genom en 3 minuter och 51 sekunder lång snooze-fest där tempot är så lågt att man verkligen hinner tröttna på varje enskild ton? Kör! Vakna! Gör någonting! Spela!

Men icke. I musikvideon lägger sig till och med Mayer själv i soffan och slumrar till mot slutet, och jag förstår honom. Vila ut nu ordentligt, John, så ses vi nästa gång. Då kommer jag att stå redo här igen, med öppna armar, förhoppningsfull och peppad. För du kan ju, egentligen.