2,1 mil senare – jag klarade det!
Ett lopp, en blygsam dröm som gick i uppfyllelse och därefter god natt vid 20:30
Målet var egentligen bara att korsa mållinjen med livhanken i behåll, men drömmen var en annan. Ett halvmaraton på under två timmar. Blygsamt för somliga, enormt för mig. Men jag klarade det! Regnbågens slut flyttades närmare och närmare och när jag så steg över mållinjen markerade sluttiden 1:54:33.
Med två feta koppar kaffe med mjölk, en dubbel jordnötssmörsmacka med sylt och banan i kistan drog vi igång runt 09:30 ute vid Malmö kallbadhus (som jag var med och målade sommaren 2009!). Dimman låg tät. Bara toppen av köpenhamnsbrons pyloner stack upp ovanför diset och den annars så massiva Turning Torso var knappt synlig. Det var kyligt, men jag var uppvärmd och varm.
Först tog jag och vännen sikte på ledlöparen med 2:00-ballongen knuten runt midjan, men strax innan Pildammsparken gjorde vi en smidig omkörning och siktade framåt. Någonstans där fick jag också känningar i knäna, min akilleshäl. De kändes stela och lite orörliga och jag blev rädd att det skulle bli värre, men något reell smärta tog aldrig vid.
Jag och vännen pratade nästan oupphörligen, vilket jag tror tog udden av ansträngningen snarare än tvärt om. Loppet upplevdes faktiskt inte som särskilt jobbigt förrän vi kom ut i Västra hamnen med 3-4 kilometer kvar. Där började jag bli ordentligt talträngd, och jag smällde i mig min andra och sista gel.
På upploppet utmed havet, den allra sista kilometern, hade jag så tillräckligt med kraft och adrenalin för att passera mängder med folk som felbedömt sin insats och var tvungna att gå sista biten. Det var helt otroligt. Nästan svårt att beskriva. Både synen av målet, fläkten från havet och känslan av triumf när de sista energireserverna gav så tydligt resultat.
Bortsett från att ha bevittnat två olyckor, varav en grafisk faceplant och ett värre missöde som jag bara hoppas, hoppas gick väl till slut, så var det en upplevelse över all förväntan. Målet till nästa år är ett komplett, fullödigt maraton. Kanske på hemmaplan, kanske på tysk mark. Återstår att se! Idag lider jag nämligen av en så outsäglig trötthet att jag tvivlar på att jag någonsin kommer kunna gå upprätt igen.
Kommentarer (11)
Logga in för att kommentera.
Strongt! Min kropp är inte gjord för att springa sådär, oavsett hur mycket jag försöker. Jag behöver ha en boll att jaga och små pauser. Jag blir alltid lika imponerad av folk som kan springa maraton.
Man får försöka se bollen i större perspektiv! Löparna framför en, drömtiden och målet kan vara den metaforiska "bollen" kanske! 😅
Imponerande med under två timmar! Helmaran stängde närmast in mig här i Limhamns Sjöstad under några timmar igår. Men det var kul att se täten swisha förbi nere på gatan. Långt, långt senare såg jag också ett par eftersläntrare komma gående på väg upp från Sibbarp igen längs Limhamnsvägen. De såg verkligen helt slut ut. Då hade det gått 2 timmar 45 minuter och de var bara halvvägs. Tror inte de fixade maxtiden på 6 timmar. De hade helt klart överskattat sin förmåga ganska så kraftigt. :-)
Själv har jag bara sprungit en halvmara när jag körde broloppet i början av 00-talet. Det gick bra i 15 kilometer men sen var det som att gå rakt in i en vägg. Så det blev promenad där på slutet.
Aha, malmöbo alltså - kul!
Vad förnedrande det låter för eftersläntrarna, haha. Frågan är om det röde sig om hybris eller något annat.
Jag hade exakt samma upplevelse på broloppet, fast förra året! Helt okej 15 km, sen döda knän och promenad resten. I retrospekt - kul att ha sprungit, men horribelt med raksträcka utan variation ju.
@Olof Westerberg Japp, det här är min femte adress i Malmö sedan jag flyttade hit i mitten av 90-talet. Jag hade dock en åtta år lång liten utflykt till Landskrona där i mitten någonstans. Fin stad det också.
Ja eftersläntrarna var lite skamsa när de inte klarade att svara på funktionären som försökte mana på, men är energin helt borta finns det ju inte så mycket att göra.
Själv tog jag upp löpningen igen för bara en vecka sen. Det var verkligen inget kvar av den gamla formen. Fixade med nöd och näppe 4 kilometer och åkte dessutom på en förkylning dagen efter.. 😅
Imponerande, bra jobbat! 🎉
Jag har sprungit en mil som mest, men det gick ändå över förväntan. Det var nog typ tio år sen dock, vet inte hur det skulle gå idag 😅
Tackar så mycket!!
En mil är ingen liten sträcka, och det är aldrig för sent att ta upp det igen! Ju äldre man är, desto mer kul prylar har man tillstånd att ta hjälp av - det är naturlag.
"Kanske på tysk mark", tolkar jag det som att du också står i Berlin Marathon lotteriet? Hoppas verkligen på att komma med denna gång, annars blir det Lidingö för 3e gången.
Också sugen på att köra Malmö nästa år, men vet inte om jag skulle klara maror 2 veckor i rad.
Jag och vännerna funderar på om vi ska försöka ta oss in på Berlin Marathon, eller om vi bara ska köra i typ Freiburg där vi alla pluggade för 15 år sen. Visste inte att det var så svårt att få plats i Berlin. Har man bättre chans om man seedar med bättre tider?
Haha, två maraton två veckor på rad... En gång i halvåret är nog min smärtgräns just nu.
@Olof Westerberg Lotteriet är enligt uppgift 20-30% chans att komma med och man kan vara upp till 3 personer i en grupp där man hamnar i lotteriet gemensamt.
Ja du kan komma med på tid men de tiderna är rätt brutala i min mening. Jag som 27 åring behöver springa under 2:45 vilket är en bra bit över min nivå.
Ett annat alternativ finns är om du är duktig på på inlines. Kör du Berlin inlines marathon sub 2:10 får du garanterad plats till vanliga loppet året efter.
Snyggt! Bra jobbat och grattis till utförd prestation 😊