Klantarslet slår till igen
Majsan kör GTA VI och spekulerar varför all klantighet händer henne om och om igen.
Precis som alla andra just nu har jag vigt mitt liv till Grand Theft Auto 6 för tillfället. För första gången på flera år har jag varit vaken utan att däcka på soffan en fredagkväll efter klockan 21. Annars brukar den sedvanliga synen vara att jag ligger däckad på soffan medans TV-serien jag tittar på fortsätter i bakgrunden dränkt till ljudet av mina snarkningar och säkert en och annan småfis där jag med halvöppen mun ser extra söt ut med en sträng saliv på kinden och tungan i framläge. Men nej, denna helgen har jag varit förvånansvärt pigg och svaret stavas ju att jag spelar ett på tok för bra spel som vägrar släppa taget av mig. I går masade jag mig till sängs väldigt motvilligt klockan 03.20 och då enbart för att min fyrbente kompis kom ut ur sovrummet och satte sig framför mig med sitt gigantiska älgahuvud som täcker hela min 65 tums TV i profil och meddelade att nu ska vi sova och hör sen.
Självklart löd jag, man säger inte nej till killen med sammetsblicken och den där bautatassen som slängs i knät på en med en väldigt bestämd rörelse. Men min start i Leonida gick ju inte som det var tänkt vill jag lova. Ibland undrar jag faktiskt hur jag lyckas med så mycket som jag gör och som jag av okänd anledning alltid ventilerar med gänget på redaktionen och möts av asgarv. Jag hade inte tagit mig så långt men jag och Jason hade fritagit Donnie från träskmupparna, smugit perfekt genom lägret och hoppat in i planet och flugit till säkerhet. Vi landade hos Brian och sa hejdå och precis när det kom upp att jag skulle hoppa in i bilen så ringer det på min ytterdörr. En snubbe från fastighetsförvaltaren kommer för att göra ett snabbt arbete och det är när han går det händer. Jag rusar tillbaka till soffan, slår mig ner och till min förskräckelse så händer något framför mig på TV:n. Menyer börjas bläddras i och jag ser hur någon väljer starta om uppdrag framför mina ögon och jag trodde fan att nu har ryssjävlarna slutat hacka frysar på Ica och gått över till Majsans PS5:a! Men det var falskt alarm. Det var inte ryssarna. Inte heller Nord Korea. Det var mitt arsle som satt sig på handkontrollen som jag tydligen slängt i soffan när jag gick för att öppna ytterdörren och ni som inte tror på evolutionen, håll nu i hatten. Tydligen har mina skinkor odlat fram små tummar som kan kontrollera små styrspakar, för vips hade arsle-tummarna bläddrat i menyerna på spelet och lyckats starta om hela kalaset så jag fick snällt göra om hela uppdraget ännu en gång. Det är ju nästan så man förväntas att se en artikel om min bakdel med den talangen i den gamla tidningen En ding-ding värld jämte artiklar som Min ko är min Babymama.
Fick jag ett raserianfall? Svar JA. Men ett kortvarigt och ett relativt tyst då jag tryckte ansiktet i en kudde på samma sätt som vissa trycker det i en gräddtårta och där vrålade jag ut min frustration. När det var klart skrattade jag åt eländet innan jag hoppade i båten och tog tag i uppdraget igen. Och i slutändan var det inte så dumt för nu visste jag vart alla gubbar redan var så det gick trots allt snabbt och jag hittade även ett kassaskåp så jag gick liksom på plus denna gången kan man säga. Så hur går det då annars för mig när inte min alien-ass försöker sabotera mitt spelande för mig? Det går sjukt bra. Det var så länge sedan jag blev så äckligt insugen i ett spel och bara känner att nu kan allt annat pausas ett tag så jag kan flänga runt i spelet dygnets alla timmar. Jag älskar verkligen allt med spelet och förtrollas typ varannan minut hur satans snyggt det är att titta på. Solen som skiner genom bilrutan och visar de små fina håren på Jasons armar och porerna i ansiktet på karaktärerna. Man ser inte ens när spelet går från filmsekvens till att det är dags för dig att ta över styrningen. Photomode används flitigt och jag får väl säga att jag tagit några riktigt wierd bilder till min samling. En krokodil med en cowboyhatt, en man som står och pissar i en pissoar och en man i hel gummidräkt som får smisk i en hotellsäng. All galenskap i ett litet minneskort.
Jag har inte tagit mig så värst långt i spelet, men har njutit av ett så satans häftigt minnesvärt sista uppdrag i Chapter 1 och har nu kommit en bit på vägen i Chapter 2. Men det är svårt att få något gjort i uppdragsväg när världen är full av så mycket annat som pockar på ens uppmärksamhet. Jag har samlat in alla knarkpaket som legat utspridda i träskmarkerna, jag dyker efter förlorade vrakskatter bland hammarhajar och tjurhajar med min lilla harpun i högsta hugg i ena handen och min metalldetektor i den andra. Jag har helrenoverat mitt strandhus, köpt blommor och halsband till min älskade och jag har klippt mig och tatuerat mig som en vandrande reklampelare för att hålla tanten glad med mitt fagra yttre. Jag har hjälpt min älskade granne med den nasala rösten med både sprit och stöld av Permobil och jag har tyvärr fått en gammal dam att trilla och bryta höften i samma sagda stöld.
Jag tränar som en dåre varje morgon, jag matar min boaorm samtidigt som jag dansar salsa i köket och kokar mitt morgonkaffe och mina dagliga middagar består av protein bars, thats it. Jag mediterar, tar min polare på fisketurer och dricker allt för mycket öl på våra TV-spels-kvällar. Men framför allt utforskar jag. Hittar skumma saker på lappar som klistrats på stan och nu jagar jag en skunkape som om jag vore Markoolios mamma som hittat på ett eget djurnamn som bävling. Men nej, inget påhitt. Jag har sett honom flera gånger. Ja, skunkape och inte bävlingen alltså. Så vad har jag lärt mig som inte spoilar spelet i sig dessa timmar? Att använda L3 och R3 ofta som kan leda en till en massa kul bara baserat på ljud och vad folk snackar om. Mörkblå byggnader kan man gå in i, de ljusa inte vilket sparar en massa tid när man är ett nosande tryffel svin som vill undersöka allt. Timglas-uppdrag försvinner om du inte gör dom med en gång så släpp vad du gör och bara doooo it!
Sen måste jag säga att jag är grymt imponerad av mina egna öron. I Chapter 2 stöter man på en strippa vid namn Vicky och det var något med hennes röst som satte i gång de små grå i mitt huvud. Vem var röstskådisen? Jag kände igen rösten så väl, och pang sa det så tänkte jag att det är hon vars namn jag inte kan med som spelat i både Sons of Anarchy och Orange is the New Black. En sökning senare så visade det sig att ja, jag har superöron. Det var Taryn Manning. Dock hade de fel om att det var röstskådisen som gav Arthur i RDR2 rösten som även spelar Jason. Jag trodde i flera timmar att det verkligen var Roger Clark men tji fick jag. Men tycker ändå att Arthur och Jason är lika i utseendet. Men det kanske bara är jag. Men jag måste säga ännu en gång hur fantastiskt spelet är. Ren härlig spelglädje. Det värsta är bara att försöka värja sig från alla spoilers som tapetseras på nätet. Gör detta, titta här! Nej, vill inte. Jag vill upptäcka allt själv. Jag vill inte hitta en halv förmögenhet snabbt. Jag vill nosa upp den, arbeta för den så att spelet håller länge som en god karamell. Men ja, jag vet att dagens generation vill ha allt nu, vill inte jobba för det. Bästa vapnen, bästa bilarna och det fetaste huset ska fås direkt. Men för egen del kan jag bara tänka på att de genom att gå den vägen missar hela spelet. Och hela poängen. Att bygga upp något.
Sen tycker jag det är grymt sorgligt att ännu ett superspel blir nerskrivet av folk som bara lever på att hata. Som ser det som woke att uppvakta en kvinna. Vilken sten bor dessa männen under? Om detta är woke, vad är då livet? Ja, ja, ingen idé att ens försöka övertyga dom till motsatsen för man kan inte argumentera med idioti. Trodde aldrig jag skulle få uppleva dagen när Rockstar blev utpekade som woke, men mycket ska man höra innan öronen trillar av. Sen lipas det en del att det minsann inte är fritt. Man kan inte sno bilar hur som helst. Visst kan du det, men det finns nu en finess till det. Och konsekvenser. Man får planera lite mer. Vissa bilar har spårning på sig och larm. Men ju längre fram i spelet du kommer desto bättre blir du för du utvecklas. Så håll inne tårarna. Din tid kommer och du bara håller dig lite till tåls. En Slim Jim är inom räckhåll min gode man. Jag vet i alla fall att jag ska spela detta spelet i maklig takt. Denna karamellen ska sugas på så jag kan roa mig under årets mörkaste tid och när kylan sprider sig över landet. Winter is Coming! Och då min vän tänker jag njuta av 35 härliga grader i Lenonida i min frimärks-bikini och med fötterna i det kristallklara vattnet. GTA VI kommer få mig att orka med den svenska vintern när min termometer visa minus tjugo grader.
Spelar du GTA VI och vad är din första tanke om spelet?
Kommentarer (3)
Logga in för att kommentera.
Underbart spel njuter av varje minut. Tack för rolig skildring av din upplevelse.
Tack Janne! Visst är det fantastiskt. Sörjer redan nu att det är måndag imorgon och jobb
Så bra läsning. Håller med dig också om detta med att skriva ner spelet. Synd får så små saker. Ett grymt spel säger jag