Majsans dag

Så idag är det då min dag, min födelsedag. För 20 år sedan. eller, ja, ja jag börjar om. För 48 år sedan under årets värsta åskoväder trots att det var en kall natt i november så föddes då jag, Marie. Tack och lov föddes jag till det mäktigaste könet, för hade det blivit ballsack så hade jag fått namnet Leif. Arma stackars pojk-jag som aldrig blev född hade med det namnet vuxit upp till en blöjraggare som kört en Volvo 242:a för livet med ölmage, skinnväst och en Iron Maiden-Tischa och gasat med svarta träskor på sina bara fossingar. Inte för att jag är fördomsfull men de flesta Leffe-snubbar där ute ser sådana ut. Bara så ni vet.

Självklart blev min far nostalgisk en dag och avslöjade namnet han så gärna velat ge ett av sina barn och jag blev vit i ansiktet medans mina syskon hånskrattade och började kalla sin betydligt yngre lillasyster för just Leffe. Visst, det var kanske ett steg upp från Bölden som de annars kallade mig men på något underligt vänster så var jag hellre Bölden. Jag bar liksom det namnet med ära i smyg, för det var ju då man visste att man lyckats som lillasyskon när ens syskon tyckte man var en vandrande böld i deras ändalykt. Och jag var verkligen ett syskon att vara stolt över. När jag var väldigt liten med blöjor och allt det där bajsade jag ibland på några av våra grannars uppfarter för att jag inte tyckte om ungarna som bodde där.

Kemisk krigföring hade det nog kallats idag. Jag utpressade min storasyster i flera år efter att jag kom på henne att tjuvröka vilket resulterade att jag fick hänga på henne och hennes bff vart de än skulle. Jag rymde hemifrån typ varje dag. Inte för att jag inte trivdes hemma men för att nyfikenheten likt Simba var för stor. Varför fick man inte vara på alla andras kvarter? Så jag och min lilla röda trehjuling gav oss av på de mest magiska äventyr till min mammas stora skräck. Skallgångskedja var något som vårat villakvarter sysselsatte sig med minst fyra gånger i månaden. En gång fann de mig åtta kvarter bort. Då var jag tre år och mamma och en granne i bil körde förbi ESSO-tappen och då såg mina syskon som satt i baksätet mig, sin lillasyster som stod och drog i tankarna på macken för att tanka sin trehjuling som så fint stod parkerad med min gose-tälen och hink och spade på flaket.

En annan gång när hela kvarteret letade efter mig i timmar hittades jag till slut inne i en av grannhusen där jag helt enkelt gått in själv utan att någon sett mig för att leka med deras barns nerpackade Barbiedockor som jag en gång sett i en kartong under deras trappa. Så ja, dom fick händerna fulla efter att jag äntrade världen. En grannfru frågade min mamma när hon var i nionde månaden om hon skulle gratulera eller beklaga när hon såg min mammas stora mage och det antagligen med tanke på att jag kom åtta år efter min syster och tio år efter min bror och det hade varit kul att höra svaret. Vet i alla fall att mina syskon nog beklagat mig både en och två gånger. Men nu sitter man då här, 48 år senare. Jag har haft mig en riktigt mysig dag omgärdad med de jag håller av. Blivit firad med gofika och sedan på kvällen gick vi ut och käkade lite gott. Har man då kommit till stunden då åldersnojan knackar på dörren? Nä, inte det minsta.

Jag kan ibland hitta nån fin liten rynka när jag tittar i spegeln men den är ju där för att jag skrattar så mycket. Ibland dyker ett grått hårstrå upp i min långa blonda man men är man bara snabb med pincetten så är det som det aldrig hänt. Jag känner mig ju precis som den jag var för tjugo år sedan. Samma dåliga snuskiga humor. Samma musik och filmsmak. Jag älskar mina TV-spel och även om man får pikar ibland om att det är dags att växa upp så skrattar jag bara för det är en sak att vara mogen, men varför bli övermogen? Många räds åldern, men släpp det. Även om folk drar och sliter i sina ansikten med botox och annan skit så kan du inte stoppa åldrandet. Du blir äldre, punkt. Fyll livet med goda minnen i stället för att försöka frysa tiden. Det allra finaste med att bli just äldre är att man skiter i andras åsikter, man vågar säga sin mening och man börjar njuta av livet på ett helt annat sätt.

Att våga vara sig själv fullt ut är grymt skönt och att slippa vara den people-pleasern man var innan är ännu skönare. Men visst saknar man vissa saker. Som att orka spela hela natten och kunna gå till jobbet efteråt och ändå vara människa. Nu är jag glad om jag är vaken längre än 20.00 en fredags kväll utan att vakna med torkad saliv på kinden. Att vakna utvilad på morgonen kan jag sakna. Men nej, efter 40 är det som att försöka lösa ett cold case på morgonen. En hel undersökning om vad som hänt under natten behövs, en jakt på ledtrådar inleds och uteslutningsmetoden tas in. Varför har jag ont i ryggen som om jag blivit påkörd? Varför värker mina höfter och lår? Vad har jag gjort med vänsterarmen? Tyvärr blir alltid domen den samma och den skyldiga pekas alltid ut som ”Aha jag har legat konstigt.” Så ja, jag saknar det där med att bara kunna resa sig ur sängen utan att rulla ur sängen.

Jag kan sakna att ingen fixar fiskdamm längre på mitt kalas. Tänk förr, det var fiskdamm på alla jäkla kalas och pang! Helt plötsligt är man för gammal. Jag vill här deklarera att jag inte är för gammal. Vem är egentligen för gammal för en påse godis i ett fiskspö? Jo, Bodil, jag är däremot för gammal för den förbannade clementinen du fyller ut gottepåsen med. Den var vi alltid för gammal för. Jäkla snålfasoner. Men nä, idag skulle jag haft en fiskdamm med kanske lite vinare och feströkarcigg. Handkontroller och kanske några rea-spel? En god ost och några skivor sån där fancy italiensk skinka som ingen jävel kan uttala. Sen tycker jag vi vuxna borde beställa en förbannad hoppborg vid varje födelsedag. Inte till ungarna, utan till oss. Fan vad kul det är att bara hoppa loss som det inte finns någon morgondag. Men utanför borgen ska det stå en fet skylt att alla måste vara BH-lösa så taxöronen får hoppa loss dom också.

Så kan ett gäng kärringar hoppa loss där inne och slå sig själva medvetslösa om det blir för intensivt där inne utan den snälla skyddande BH:n. Nä, ibland är hon den där Majsan inte så dum. Så nästa år bokar jag in fiskdamm och hoppborg. Och säger någon att jag är barnslig så svarar jag nej, det är du som är en bajskorv. Frågor på det? Sen frågan om det är jobbigt att bli en dag äldre? Jobbigt? Inte det minsta. En dag äldre är trots allt en gåva. Min mamma blev bara tre år äldre än jag är idag. Hon hade behövt gåvan att bli några dagar äldre. Så ja, jag försöker ta vara på dom som kommer tilldelas mig hur många de än må bli. För det finns ju trots allt så mycket jag vill hinna göra. Som att spela ut Grand Theft Auto 6 som kommer den 19 november. Köpa en husbil och utforska Lofoten. Bli gammal och köpa ett hus vid den skånska kusten där jag och mina hundar ska promenera på stranden varje kväll och sitta och titta på solnedgången. Tydligen verkar det som om jag ska bli lottomiljonär också om jag ser tillbaka på de andra punkterna. Så tills dess ska jag njuta av mina rynkor när de kommer, dom betyder ju trots allt att jag haft roligt på vägen.

Har du åldersnoja vid varje födelsedag?