Tvåvånings hus på natten, helt översållat med tusentals vita julljus längs tak, fönster och veranda, med snö på marken och en upplyst släde med renar i förgrunden.

Tomtar på loftet redan i november?

Halloween är knappt över innan tomtarna invaderar våra hem. Är julpynt i november mysigt eller ren galenskap?

Måns Lindman

Det är mitten av november. Löven har knappt hunnit landa på marken, Halloweenpumporna ligger fortfarande och ruttnar på någon trappa och någonstans sitter det alltid en stackars människa och likt Grinchen försöker förstå varför det redan spelas Last Christmas i mataffären. Varför myset är så viktigt. Och nu är det tydligen dags igen. Julen. Denna årliga orgie i plast, glitter, konsumtionshets och artificiell glädje. Och folk är redan igång.

Ljusslingor i fönstren. Adventsstjärnor som lyser upp halva kvarteret. Tomtar som stirrar på en från balkonger med samma obehagliga blick som en seriemördare i en lågbudgetskräckfilm. Någon har säkert till och med släpat in en gran. I NOVEMBER.

Det finns alltså människor som på fullt allvar tycker att det är rimligt att börja julpynta innan vi ens hunnit äta upp resterna av Halloween-godiset. Människor som vaknar en grå novembermorgon, tittar ut genom fönstret och tänker Nej, vet du vad den här världen behöver? Fler blinkande renar. Människor för vilka Clark Griswold i Ett päron till farsa firar jul inte är ett varnande exempel, utan snarare en förebild.

Å andra sidan har de ju inte fel. November är trots allt årets motsvarighet till en fuktig disktrasa. Det är kallt, blött och allmänt deprimerande. Det enda som egentligen skiljer måndag från fredag är vilken sorts ångest man vaknar med. Lite ljus i tillvaron kan väl knappast skada?

Så kanske är en diskret ljusslinga i fönstret bara ett oskyldigt försök att hålla vinterdepressionen stången, medan en tre meter hög uppblåsbar jultomte på balkongen dock alltid borde resultera i en orosanmälan. Och hur ska vi egentligen se på människor som börjar spela Mariah Carey före första advent? Finns det någon form av tvångsvård för sådant? Jag misstänker att vi har att göra med två sorters människor.

Den första gruppen älskar julen. Det vill säga rena julconnoisseurer som Majsan, Ranta och Oskar. De planerar julbaket i september, köper julklappar i oktober och har ett särskilt förråd för juldekorationer. De äger förmodligen också jultröjor för både hela familjen och tillhörande husdjur, med inbyggd belysning och använder ordet mysigt så ofta att det borde klassas som ett verbalt övergrepp.

Den andra gruppen, där vi hittar individer som Petter och Kim, vill helst att julen ska börja den 23 december och vara över lagom till lunch på juldagen. Lite av en hot take, kanske, men de betraktar varje tidigt upphängd julstjärna som ett personligt angrepp och får ofrivilliga ryckningar i ansiktet när någon föreslår glögg i november. För dem är julen något som ska genomlidas, helst med så lite bjällerklang som möjligt.

Själv befinner jag mig någonstans mittemellan. Jag tycker om julen. På riktigt. Jag gillar ljusen, maten, drycken, musiken (nåja, delar av den) och hela den där lite sentimentala föreställningen om att mänskligheten under några dagar om året ska kunna ta det lite lugnt och njuta av varandras sällskap. Men jag vill gärna hinna längta lite också.

För när julen börjar i november är risken att man redan hunnit tröttna på hela spektaklet lagom till Lucia. När julafton väl kommer har man hört All I Want for Christmas Is You 147 gånger, ätit sin egen kroppsvikt i pepparkakor och utvecklat en närmast Pavlovsk aggressionsreaktion på ljudet av kyrkklockor.

Och så ska allt stå kvar till tjugondag Knut. Då har man alltså levt i en juldekorerad tillvaro i nästan två och en halv månad. Det är längre än vissa kändisäktenskap varar. Samtidigt. Vem är jag att döma?

Om någon blir genuint lycklig av att hänga upp en lysande plasttomte den 4 november, vem är då jag att komma dragande med pekpinnar och kalenderregler? Vi lever trots allt i en värld där människor frivilligt tittar på Love Is Blind, betalar pengar för att få en blå bock på sociala medier, anser att ananas på pizza är rimligt och att tubost är livsomvälvande. Lite för tidigt julpynt kanske inte är vårt största samhällsproblem. Så ja, jag är kluven.

Kanske är julpynt i november ett välbehövligt ljus i mörkret. Kanske är det bara ytterligare ett symptom på vår kollektiva oförmåga att leva i nuet. Vi ska hela tiden vidare. Nästa högtid. Nästa rea. Nästa ursäkt att köpa en batteridriven renjävel från Rusta.

Vad tycker ni? Julpynt i november. Är det bra eller anus?

Kommentarer (17)

Logga in för att kommentera.

Redigerad

Det är total galenskap, och något jag bara inte kan ta på allvar.

Julen vattnas ur å det grövsta och tappar lite sin mening, det känns helt knäppt att gå runt och se julpynt när det är tidigt i november.

Låt november vara den bedrövliga månad det är, när absolut ingenting händer, då blir glädjen så mycket större när december väl anländer.

Julen kan man börja snacka om och visa upp absolut tidigast den 1:a advent. Inte en sekund innan.

Gillningar: 2

Julen är det mysigaste vi har. Bring it on säger jag. Dock är det straffbart att ha kvar julpyntet för länge

Gillningar: 1

Du ska sluta pynta i september du Måns.

Gillningar: 0

Jag älskar verkligen julen. Jag älskar mat, dryck, trevliga traditioner, julmys, pyssel, gemenskap med vänner och familj med mera. Det är den bästa tiden på året. Jag vägrar dekorera innan första advent och gör även mitt bästa för att vänta med utpräglade julsaker till dagarna innan julafton. Sen firar jag till fullo ända fram till det avslutande julbordet Tjugondedag Knut.

Problemet med många påstådda julälskare som pyntar järnet redan nu i november är att de är urless på jul redan den 25e december, när julen precis har börjat! Jag tycker att det är våldsamt barnsligt, en vuxen människa måste väl ha lite tålamod? Argumentet om att november är en tråkig månad håller inte heller, dessa serotonintorskar är såklart precis lika uttråkade och deprimerade i början av januari, när julfirandet borde pågå för fullt!

Gillningar: 1

Här hemma har vi hängt upp några gardiner och en krans på dörren, men det är allt. Det kommer sig av att jag vet med mig själv att om jag inte tar tag i att byta gardiner när jag väl får feeling så kommer det inte ske. Så det är för att garantera en mysigare känsla i hemmet inför december som det fick gå an.

Överlag är min inställning mer åt hållet att ljusslingor kan få dyka upp någonstans efter att halva november har gått. Allt som dock är hårdkodat juligt (ljusstakar, gran, tomtar etc) i övrigt ser jag gärna får vänta till omkring första advent. Granen brukar dyka upp hos oss runt lucia, och jag är starkt av åsikten att om granen dyker upp innan december ens har börjat, då är det fritt fram (till och med uppmuntrat) med nackskott från min sida.

Gillningar: 0

Mysigt med en tidig start.

Gillningar: 0