Fem män i svarta uniformsjackor med silverbeslag står med gitarrer på en blommig scen framför en grå, krigshärjad stad.

The Black Parade har fyllt 20 år

My Chemical Romance episka platta har blivit systemmyndig och den är minst lika bra då som nu. 

Niclas Wallin

Jag minns väldigt väl när jag första gången såg den episka videon till Welcome to the Black Parade på MTV. Jag blev inte ett fan där och då, utan det var först när de andra singlarna från plattan släpptes så som Famous Last Words, Teenagers, I Don’t Love You som jag på riktigt fick upp ögonen för My Chemical Romance. På sikt växte också Welcome to the Black Parade ut till en av de låtar jag håller som en av mina favoriter genom alla tider, det är en låt som inte riktigt liknar någon annan och tar med en på en fem minuter lång resa som fortfarande lämnar mig andfådd. Det är svårt att inte skrålsjunga med varje gång den drar igång, så är det bara, det bara måste göras. Igår fyllde alltså det mästerverk som är The Black Parade 20 år. Det känns helt obegripligt att ens skriva det, faktiskt. Men så är det.

För fyra år sedan fick jag även se bandet live för första gången när de intog Gröna Lund. Det var precis så bra som jag hade kunnat hoppas på och allsången till just Welcome to the Black Parade (förstås) var bland det mäktigaste jag upplevt. Den tatuering jag har i deras ära på min vänstra arm pulserade av lycka.

Därför lyssnar jag förstås idag på The Black Parade (20th Anniversary Deluxe Edition) som passande nog släpptes igår. Jag njuter i fulla drag och skrålsjunger givetvis med i varenda ton. My Chemical Romance rockopera om döden är och förblir ett mästerverk som bandet inte lyckats överträffa, varken förr eller senare. Ny musik ska visst vara på gång nu, men blixten lär inte slå ner på samma plats två gånger.

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.

Älskar den plattan magisk

Poäng: 1