Håriga tarantula med svartbruna ben och ljusa ränder vid lederna sitter i ett terrarium vid en korkbit och en terrakottaskål.

Ett hårigt charmtroll på åtta ben

Om jag har en fågelspindel? Givetvis, du trodde väl inget annat?

Niclas Wallin

Ni som hängt med sedan GR vet antagligen att jag har tre ormar och det finns inga djur jag älskar mer. Överlag fascineras jag av i princip alla djur som generellt sett inte anses vara värst charmiga av den breda massan. Men just ormar är ju fantastiska och efter att ha interagerat med både ormar i fångenskap och i det vilda mer eller mindre hela livet så vet ju jag väldigt väl vilka underbara varelser det är. De vill oss inget illa och ett bett är alltid en sista utväg, men vissa arter och individer är förstås nervösare lagda än andra, men de biter oss aldrig av aggression. 

Men hursomhelst, jag har också alltid velat ha en spindel, gärna då en redig fågelspindel, men det blev aldrig riktigt av… Tills i våras då jag hämtade den spindel som sedermera fick namnet Ziggy efter the starman himself. Sedan innan har jag ju en trynsnok vid namn Bowie, också. 

Ziggy är av arten Grammostola Pulchripes eller ”Chaco Golden Knee” som de också kallas med tanke på sina gyllene knän. Spindlarna i det släktet är kända för att vara ganska stora, men också oerhört timida och lugna. Ziggy är inget undantag, första veckorna var han/hon mer eller mindre rädd för sin egen skugga som la alla åtta benen på ryggen och gömde sig så fort jag närmade mig terrariet. När de känner sig hotade kan de sparka loss hår från kroppen som sedan tenderar att fastna i huden och klia något djävulskt vad jag förstått. I värsta fall kan man få dem i ögonen och det ska tydligen kunna bli rätt allvarligt. Men Ziggy har aldrig visat några sådana tendenser alls och har nu efter ett par månader acklimatiserat sig ordentligt. Nu ligger hon (tror hon är en hona, men ej bekräftat ännu) framme nästan hela tiden, är ute och utforskar omgivningen och reagerar inte ens när jag kommer nära eller ens när jag öppnar terrariet. Trevligt förstås då det är en väldigt fin spindel att titta på. Mycket matglad också och de kackerlackor jag matar henne med hinner aldrig ens förstå vad som hänt. 

Närbild framifrån på en stor, hårig fågelspindel med svarta ben och ljusa ränder som sitter i sin terrariemiljö och äter på en kackerlacka.
Ziggy i all sin prakt, sörplandes på en kackerlacka.

Alla skulle förstås inte benämna henne som ett charmtroll, men det otroliga är ju att även så primitiva djur som spindlar har sina egna små personligheter. Det är kul att se, jag hoppas nu också innerligt att hon faktiskt är en hona. I så fall kommer hon bli stor som en genomsnittlig, manlig handflata och leva uppemot 20 år. Hanar blir inte alls lika stora och lever sällan mer än fem år. Och ja, det går att könsbestämma spindlar, men det är inte helt okomplicerat och innan de växt till sig kan det rentav krävas mikroskop för att avgöra. Men jag har ett öms som jag ska ta en titt på så fort jag har tid och se om jag kan konstatera om min magkänsla stämmer. To be continued…
Om två veckor är det dessutom mässa i Göteborg, jag utesluter inte att ytterligare en spindel kommer att få följa med hem då.

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.

Vilken fin liten varelse hehe...

Poäng: 1