En person som delvis är uppslukad av en rosa, geléartad massa sträcker ut handen mot kameran i ett dunkelt rum, en scen ur skräckfilmen The Blob från 1988.

En av tidernas bästa nyinspelningar

Den är blodig, den är geggig, den är underhållande så in i bomben. The Blob från 1988 förtjänar all vår kärlek.

Erik Nilsson Ranta

När regissören Chuck Russell gick ur tiden i somras, så det gick det hela rätt så obemärkt förbi. Detta trots att vi pratar om en filmskapare med ett otroligt öga för det visuella som inte bara regisserade en av Jim Carreys mest populära filmer (The Mask), utan också levererade briljanta skräckfilmer som A Nightmare on Elm Street 3: Dream Warriors (min stora favorit i filmserien) och inte minst det som bloggen till största delen kommer att handla om idag.

Nämligen nyinspelningen av The Blob från 1988. En, i mina ögon, ohotad topplacering bland tidernas mest lyckade nyinspelningar som inte bara är bättre och mer underhållande än originalet på precis alla punkter, utan också cementerar sig som en av åttiotalets bästa skräckfilmer. Om en utomjordisk syltklump som landar på jorden och slukar allt och alla som kommer i dess väg. Det är en film som jag sett om fler gånger än jag kan räkna till. Och varje gång slår det mig hur sanslöst kul och sagolikt slafsig den är på det där sättet som bara riktigt fina åttiotalsrullar kunde vara. Det finns flera specialeffekter i The Blob som är så kolossalt kladdkletigt blodfyllda och otäcka att titta på att det än idag lämnar mig alldeles mållös. Hur. Fan. Kunde. Man. Göra. Detta. På. 80-talet. Snyggaste effekterna vid sidan av The Thing, An American Werewolf in London och Cronenbergs The Fly-remake? Mycket möjligt.

Det är också en film som med sina rappa 95 minuter aldrig låter en ha tråkigt, utan det är fullt ös från början till slut med Kevin ”Johnny Drama” Dillon och Shawnee ”Hon som hjälper Jigsaw i Saw-filmerna” Smith som filmens två huvudrollsinnehavare. Jag älskar deras kemi och även om Kevin väl aldrig riktigt nått samma höjder som brorsan Matt, så tycker jag det här är en av hans bättre roller och han passar bra som filmens anti-hjälte. Birollerna är dessutom fyllda till bredden av såna där härliga karaktärsskådespelare som du kanske inte nödvändigtvis känner till namnet på, men som du redan vid första anblicken inser att du sett i en ohyggligt massa filmer genom åren.

Se The Blob (1988). Du kommer inte att ångra dig.

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.

Fenomenal rulle. Gästade en filmpodd och snackade om denna. Hade aldrig sett den innan och blev helt golvad.

Originalet är inte ens i närheten. Dock är Burt Bacharach's ledmotiv riktigt svängig (och passar inte filmen för fem öre) 👍

Poäng: -1