The End of Oak Street

Njadu, David Robert Mitchell. Detta var väl inte särskilt roligt, eller spännande – eller intressant? På förhand såg den JJ Abrams-producerade actionthrillern om hur en diskbänksrealistisk 70-talsförort med gnabbande gifta par helt plötsligt kraschas av skräcködlor som börjar mumsa i sig grannarna, riktigt trevlig ut. Jag gillade på förhand premissen, estetiken, tidsåldern och valet av huvudrollsinnehavare. Jurassic Park möter Super 8. Jag var förväntansfull.

Nu har jag sett den och kan bara konstatera att detta är en film helt befriad från allt vad känslor, nerv och spänning heter. Innan dinosaurierna invaderar bråkar de gifta makarna Denise och Greg Platt konstant. Deras äktenskap mår inget vidare och tonårsungarna är dödströtta på föräldrarnas oförmåga att hitta nån slags common ground. Sen kliver skräcködlorna in och de annars så konfrontativa makarna måste nu såklart sluta fred, jobba ihop för att inte bli T-Rex-frukost.

Jag hade kunnat gilla detta men det går inte, tyvärr. Sorry David Robert Mitchell. The End of Oak Street är som en enda lång trailer. Snygg och skrikig, men när jag vare sig bryr mig om människorna eller finner det särskilt spännande när de jagas genom bakgårdar och över staket av 15 meter höga dinosaurier, då är det något som är regelrätt fel, såklart. Har du sett och isåfall – vad tyckte du?