Mer än bara vanligt hat

Det är nåt väldigt speciellt med rock som inte tar sig själv på allvar. Primus har alltid varit en favorit hos mig och varje gång Les sjunger att Jerry (som var en racerförare) kunde köra jävligt snabbt, men inte svänga – Skrattar jag till. Alltid. Detsamma med Presidents of the United States of America. Jag har älskat de tre dårarna sedan deras debutalbum och kan väl i stort sett alla texter på alla album, utantill – så mycket har jag lyssnat på deras plojiga dunderrock. När Ballew sjunger att han köpt en ödla som husdjur men att han tappat bort den bakom sin mediamöbel, då skrattar jag alltid – varje gång. Bare Naked Ladies, samma sak. När Ed sjunger att han skulle köpa kärlek, eftersom han inte får den annars. Han skulle bygga en trädkoja. Också. Skratt, direkt. Alltid.

Detsamma gäller Bilmuri. Döpta efter Bill Murray (som vägrade låna ut sitt namn, hahaha) spelar de bisarrt oseriös countrycore som inte sällan gör att jag inte kan sitta stilla, för att det är så svängigt och tight, men även att jag skrattar. Rätt ut. Väldigt bra, väldigt musikaliskt skickligt, väldigt dansant, väldigt roligt.