Japanskt eller amerikanskt

Det pågår en hetlevrad diskussion inom seriespelslaget där jag numer ingår, om det här med basketbollar. Matchbollar. Personliga preferenser, och det slog mig så sent som igår det jag pysslat med senaste året varit gravt kontraproduktivt sett åtminstone till mitt bollval. Jag äger den officiella NBA-matchbollen från Chicago-baserade WIlson. Den går inte att spela med anser jag. Trots 60 timmar i den bollen är den för hård, för sträv i ytan och saknar grepp. Det sägs att det krävs minst 200 timmar i dem )plus grovrengöring och läderbalsamering, efter det) för att se ska bli riktigt redo, och det betvivlar jag ej.

Istället har jag spelat väldigt mycket med min WIlson Evo NXT. Kompositbollen som prismässigt ligger strax under den officiella NBA-kulan. 1490 kronor kostar Evo NXT-bollen som jag personligen anser vara den enskilt bästa basketboll jag någonsin spelat med. Helt otrolig. Mjuk även om den är hård, suveränt grepp i alla situationer och att den är exakt 20 gram lättare än NBA-bollen gör sitt. Den känns bara helt, helt, helt rätt.

Sen har vi japanernas FIBA-klassade matchboll då. Moltens matchboll, som också är suverän, såklart. Men den är gjord enligt ett annat grundtänk. Lite mindre (båda är storlek 7, men den är ändå några millimeter mindre), lite tyngre på 600 gram (Wilson Evo NXT väger 528 gram) och med mindre djupa kanaler. Den känns rundare, mindre och den känns lite för tung för min smak, även om vikten är standard i alla europeisk basket. Jag har spelat massor med min boll de senaste året men jag väljer ändå alltid Wilson-bollen. Och det måste jag ju sluta med. Imorrn spelar vi seriematch och då spelas det enligt reglemente enbart med Molten-bollar. Bara. Jag borde ju såklart därmed helt sluta träna med någon annan boll, också.