Jag var säker på att GTA III skulle vara dåligt

Idag ser vi ju alla på Rockstar Games och Grand Theft Auto som inte bara ett kulturellt superfenomen men också som av de där spelföljetongerna som bärgar allra mest för genomgående superkvalitet. GTA är kvalitet. Oavsett om man som spelare känner sig underhållen av spelen eller inte. En gång i tiden såg det dock inte ut på det viset. Visst, Grand Theft Auto (1) var skoj, skapade rubriker, uppmärksammades inte minst för att det förbjöds på vissa ställen (lite som ett dåtida top down-Postal, om du så vill). Men särskilt ”bra” spel, var det ju inte.

Grand Theft Auto II och Grand Theft Auto: London var kanske ännu blekare. Mediokra spel med roligt videovåld inbakat i en ganska icke-spektakulär inramning med ganska icke-spektakulär spelmekanik. Jag recenserade alla tre, då… Och även om jag gillade att sladda över Hare Krishna med min pixligt knallgula, stulna sportkärra, så var det ju endast roligt i väldigt korta stunder.

När de först visade upp Grand Theft Auto III under juni-månad, 2001, på Electronic Entertainment Expo i Los Angeles (jag var på plats) var det ärligt talat inte särskilt många som var särskilt imponerade. Jag minns tydligt hur ”choppy” det såg ut. Som så många andra tvådimensionella spel som där och då skulle ta klivet in i tre dimensioner såg det ut som om GTA skulle bli platt, spelmekaniskt hopplöst och framförallt tekniskt undermåligt. Spelet hackade och hostade på E3-golvet likt inget annat.

2001 var ett mellanår för min del gällande arbetet som spelrecensent/chefredaktör. Jag sålde min andel i MISSIL som lades ned av Spray-förlaget Cirkus året innan. Jag var med och drog igång en spelsatsning för Telia under våren 2001 men landade i att skriva om spel för Super Play i cirka två månader, under en seg övergångsperiod. GTA III var min första recension i den tidningen och jag minns att jag förväntade mig et ganska dåligt spel när Playstation 2-skivan anlände. Tänk dig chocken när Rockstars trea snabbt visade sig vara ett mästerverk.

Jag spelade som en absolut vilde, minns jag. Långa kvällspass, långt in på nattkröken så pass att jag anlände till mitt just där och då nya jobb som illustratör på reklambyrå, och efter de första tre dagarna med GTA III insåg jag ju att detta var ett spel som naturligtvis förtjänade ett maxbetyg. Super Plays dåvarande chefredaktör refuserade dock texten med kommentaren att deras 10:a endast sattes i samförstånd med tidningens heltidsredaktörer och att han ville att jag skulle sänka till 9/10, vilket jag då gjorde. För ingen trodde på GTA III, då. Ingen som jag kände eller jobbade med, i alla fall. Tiderna förändras en del, för just nu, här 2026, förväntar sig ingen något annat än just 10 av 10 på Grand Theft Auto VI.

I denna artikel sätter jag, inför GTA VI, betyg på alla spel i serien.