GTA VI är alldeles fantastiskt
Efter en hel dag med Rockstars bizarro-dyra gangsterepos är jag övertygad om att de överträffat samtliga förväntningar.
Jag skulle ju spela likt en vettvilling hela natten, var det tänkt. 00:00 till 07:00, eller kanske till och med ett helt dygn. Den planen var oansvarigt upplagd, planerad tills törsta delen av en gammal man som innerst inne fortfarande tror att han är ung. Och färsk. Och energisk. När jag i grund och botten är lite som ett gammalt pennskrin som nån slängt i en bäck. Slapp, pösig, tom och oanvändbar.
Efter en stenhård 90-minutersträning med mitt basketlag där jag kastades på power forward-position mot lagets murbräcka, var jag kokad. Jag var slut. Kaputt. Rörde mig från bilen och in i huset igen likt en 92-årig tant med omfattande artros och slog ihop ögonen snudd-på samma sekund som jag hade lagt barnen, ätit lite kycklingpasta och duschat.
Idag däremot har min PS5 Pro fått bekänna färg. Jag har spelat hela dagen. All day. Bredvid mig (under eftermiddagen i alla fall) har jag haft en ytterst nyfiken son som frågat cirka 196 000 000 gånger om han får ”prova lite”, vilket han inte fått. Det kommer i helgen, när jag tar en huvudvärkspaus. Just nu måste jag framåt i storyn och aldrig tidigare har en story greppat tag i mig som GTA VI gjort. Aldrig.
Jag har spelat cirka 12 timmar nu och är fullständigt häpen över hur bra detta är. Jag älskar porträttet av Jay och Lu, deras dynamik, deras strävan mot något mer – tillsammans. Jag älskar Rockstars tolkning av Florida Keys (jag känner igen ett par platser, från när jag var där nere senast) och jag är mer sugen på att se hur berättelsen artar sig än vad jag någonsin varit när det gäller Rockstar.
Aldrig har en spelvärld känns såhär riktig, verklig, levande – heller. Jag har under långa halvtimmespass fastnat i periferin, bara stått och lyssnat på NPC-samtal, supit in den smått absurda detaljrikedomen, varit kroniskt häpen av hur ohyggligt snyggt det verkligen är. Animationsarbetet är så fantastiskt att jag flera gånger börjat skratta och ljudet… Ljudmixen, ljuddetaljerna, akustiken… Efter 12 timmar har jag noll problem med att kalla inledningen i GTA VI för något av det absolut bästa jag någonsin spelat.
Kommentarer (5)
Logga in för att kommentera.
Hittar du nåt dåligt eller något som inte lever upp till hajpen?
Det finns ett par lugna, långsamma partier i början när Rockstar enbart vill etablera "vardagslivs-känslan" i ett förhållande, som jag blir stressad av, men det är samtidigt välskrivet, välbyggt och atmosfäriskt/trovärdigt, vilket gör att något som jag annars hade sett som negativt, blir rätt positivt.
Jag har inte fått arslet ur Key Lento ännu. Åker runt och gör småjobb åt Brian, rånar en butik, uppgraderar vapenarsenalen, hälsar på Mandy, hoppar på något popup event, åker tillbaka till Mandy, renoverar huset, rånar en till butik, cruisar längs vägarna och bara sveper in detaljrikedomen. Känslan bara där är 10/10 och gud vet vad som väntar på andra sidan bron!
Japp, det är helt otroligt. 🥲 Vill inte sova nu. Borde. Måste. Ska, väl. Men vill bara spela.
Extremt lovande! Låter som att The Last of Us har fått en utmanare om att vara det bästa spelet, än så länge?