Folkets egna palats
Zeppelin-kopior eller inte, Greta Van Fleet är tillbaka och den nya skivan är tyvärr deras hittills svagaste.
Jag håller den nu fem år gamla The Battle at Garden’s Gate som ett litet rockmästerverk. De fyra unga grabbarna från Michigan lyckades koka ihop en mix av Zeppelin, Lizzy, Rush och Eagles som i mina öron fungerade så bra att det blev ett beroende. Jag köpte den skivan på vinyl och har spelat den så mycket att bara svart damm kvarstår. Ja, inte riktigt – Men du förstår mig här.
Uppföljaren Starcatcher var markant svagare. Ingen direkt dålig skiva men medel, från Greta. Den lyfte liksom aldrig. Tyvärr gäller samma för Palace for the People, som rullades ut idag, som jag lyssnat på sen i onsdagsmorse. Det är en medelskiva, det också. Den lyfter aldrig riktigt heller och den där känslan av att detta till största delen handlar om B-sidor som ratades på tidigare produktioner, är ständigt närvarande för egen del.
Framförallt tycker jag att det är synd och skam att Josh minus singeln Play Your Games ligger lägre tonmässigt i samtliga av sångmelodierna, här. Jag kan bara gissa men tippar att han tyvärr tagit åt sig av kritiken att han skulle vara skrikig. Sådär Janis Joplin-gäll, som vissa anser att han ofta är. Den delen ääälskar jag med Greta Van Fleet och när sångmelodierna nu istället känns lite dämpade, saknas det drama i deras låtar. Det blir lite för förväntat. Lite för tryggt. Bäst på skivan är Saw You Stand samt Call My Own. Riktigt härlig rockdänga.
Kommentarer (5)
Logga in för att kommentera.
Tack för påminnelsen! Är nyfiken på detta album.
Jag gillade vad jag hörde hittills på skivan. Jag ska lyssna på den mera idag.
Håller med. 3-4 bra låtar, men alldeles för mycket utfyllnad och som du säger, det lyfter aldrig. Det känns lite som att de har gått vilse med vilken typ av musik de vill spela.
Nej, det är bara att hålla med. Tyvärr. Två fina bangers i Saw You Stand och Lost in the Golden dock. Och på tal om det. Hade låtarna i övrigt hållit samma höga klass som riffen hade jag och Greta varit golden, men nu fick man nöja sig med mediokritet. Synd.
Från perspektivet av någon som direkt ogillade Starcatcher så tycker jag att man hittat tillbaks till rätt spår igen. Lyfter sällan, troligen på grund av mediokra texter, men basen i ”Dreams you hold” var fantastisk.