Årets hittills bästa låt

Jag brukade aldrig vara särskilt andlig av mig, aldrig särskilt spirituell och jag tror inte att det existerar en gud. Det hör bara inte till min tro. Samtidigt har det senaste året absolut fått mig att tro på något slags pragmatiskt öde. Saker sker av en anledning och allt det där. Och ja, nej… Jag ska inte sätta mig i skräddarställning här och börja chanta, i blusklänning. Det blir ingen rymdblomma här, bara ett musiktips om en låt som har en fantastiskt text, fantastiskt budskap och fenomenal melodi. Jag pratar om den tveklöst bästa från Greta Van Fleets nya skiva Palace For the People; Call My Own. Den är briljant. Deras bästa låt sedan My Way, Soon.

Maybe there is no coin to toss
Maybe our fate is just a hunger
Without a dream, we’re simply lost
No charm, no magic number.

Det finns inget som heter tur, eller ”chans”- Det blir ingen lottovinst, ingen som ringer på med Eurojackpot-vinsten. Du har inget lyckonummer som kommer att vända på din eviga olycka. Utan mening, mål, motivation, ambition är du chanslös. Dedikation trumfar alltid det där lyckomyntet, som ändå inte finns att kasta. Lysande spår. Nästa bästa låten hittills i år då? Blackstar från Crown Lands.