Mass-akrering

En massakrering är ett ord jag gärna vill använda när jag skriver om EA som tagit fram storsläggan ännu en gång och denna gången kapat spelstudion BioWare vid knävecken och skrotat både studion och deras kommande spel i serien Mass Effect. Studion som genom åren gett oss spel som i alla fall jag har ett och annat på min topp tio lista. Jag talar självklart om Mass Effect 2 som slog mig i solar plexus med sin otroliga story och de underbara karaktärerna som man hade äran att spela.

Men min relation med just Mass Effect-serien var inte en kärlek vid första ögonkastet vill jag lova. På den tiden var jag gift och min dåvarande make var nog trött på att jag satt med mina spel i ett rum och lirade och han i ett annat. Han letade desperat efter bra co-opspel och vi hade till slut spelat de flesta bra som fanns. Sen blev det en sorglig blandning av spel som egentligen aldrig borde få kallas co-op då jag mer blev en dinglande blindtarm utan någon funktion. Som när han drog igång Fable 2 i co-op och min karaktär inte kunde göra någonting annat än att hänga vid hans sida som en böld i hans ändalykt. Jääääj så roligt det var. NOT……

Efter många om och men dök han då upp med Mass Effect och redan efter bara några minuter blev det som om jag blev teleporterad tillbaka till mitt barndomsrum och min storebror Klicken satt för 150 gången och förklarade varför han skulle vara Mario och player one och jag Luigi, den ständiga andrafiolen. Här skulle maken självklart vara Shepard och jag fick hålla tillgodo med kvinnofolket som absolut inte var lika häftiga som just kommendanten och jag fick än en gång känna mig snuvad på Mario. Player Two, pffffff. Så ni förstår, Majsan var redan från start besviken och det blev liksom ingen bra grund att spela på.

Redan efter bara två banor satt jag och suckade högljutt som om jag var ett TikTok-barn med dålig uppkoppling och det hela slutade med att vi bytte till ett annat spel i stället. Där kunde allt slutat för mig och Mass Effect. Men låt oss spola fram bandet några år framåt i tiden. Majsan är nyskild och är nu nöjd med livet av att ha min konsol för mig själv. Som i alla skilsmässor så minskar spel-biblioteket när allt ska delas så jag spenderade därför sjukt mycket tid på att köpa upp en massa spel på tradera och på spelsiter och det var där jag först såg Mass Effect Adromeda. Då hade jag ingen aning om att det hade med det där spelet jag för länge sedan hade ratat så jag köpte det och spelade igenom det.

Och eftersom jag liksom börjat i fel ordning så fick jag antagligen en bättre upplevelse av spelet än alla andra som kört på rätt håll. Jag gillade det, visst det lämnade mycket att önska i vissa lägen men annars uppskattade jag verkligen att lufsa runt i rymden och upptäcka planeter och döda rymdisar. Sen kom mersmaken, jag ville ha mer och då fyndade jag de första tre spelen på en loppis för under sextio spänn och lyckan var alltså med mig. Jag la sjukt mycket tid med dessa spel och jag älskade verkligen varje minut. Särskilt andra spelet som än idag har en stor plats i mitt hjärta och där lever också en av mina favoritkaraktärer Garrus.

Det är när sagan är över man verkligen förstod varför Adromeda mottogs med kalla handen från fansen och det är väl därför fansen till God of War redan nu är vansinniga innan de ens spelat det kommande spelet som om jag får säga det själv ser sjukt bra ut. Man vill ha sina karaktärer som man under åren lärt sig älska. Det blir lite som om någon skulle göra ett Tomb Raider utan Lara och ha någon som heter Lennart i huvudrollen som ska ha korta khakishorts och chipstuttar och händer som dasslock och prata på bräkande göteborska.

Så just nu är Majsan sur, riktigt pissigt PMS-sur. Här har man då gått som en längtande nucka i fjorton år och längtat efter en Mass Effect 4 och så dundrar då EA in och drar duken från under det dukade bordet och ler stolt över sig själva att de lyckats spara några korvören och gjort 60 spelutvecklare arbetslösa. Men Mass Effect 4 då??? Men för all del sötnos, gå och gör lite mer sportspel. Vem behöver spel med en fet story och en massa viktiga val? Låt oss studsa lite boll i stället… Nä, jag är inte bitter.

Jag tycker det är sjukt tråkigt och sorgligt att BioWare nu begravts. Snart kommer bara de riktigt stora finnas kvar och då kan vi kyssa bra och genomarbetade spel farväl och se fram emot när bara dollars spelar någon roll. Så idag, en sorgens dag för rollspel så vill jag höja mitt glas (fyllt av mellanmjölk) och tacka BioWare för några av mina favoritspel och alla upplevelser på kommandodäck på Normandy. Ni gav mig hundratals av härliga speltimmar. Tack. Jag hoppas ni kommer igen en vacker dag och visar vad skåpet ska stå.

Vilket är ditt bästa Mass Effect-minne?