En 40-plussares akilleshäl

Att passera fyrtio-strecket har sina fördelar vill jag först nämna så du inte tror att detta är en blogg i drypande bitterhet om förklimateriet, rynkor och att kissa lite när man nyser. 40-års kris är något alla hört talas om men något som jag tack och lov aldrig hamnade i. Jag har liksom aldrig velat vara tjugo år igen och bolla livets alla osäkerheter. Så nej, Majsan hoppade över att skaffa sig en boytoy som var tjugo år yngre än mig. Jag började inte hoppa bungyjump och jag skaffade inte en näsring. Inte heller skaffade jag ett MC-kort eller började fråga min omgivning hur gammal de trodde att jag var medans jag stod framför dom med en tröja som visade naveln och söndertrasade jeans.

Jag omfamnade i stället min inre Ellen Ripley. Fann den där tryggheten som kommer av en enda sak, att man slutar bry sig det minsta av vad andra tycker om en. Och jag kan ju avslöja att det är en grymt förlösande känsla. Som när jag var på en camping för en vecka sedan och passerade en hoppdyna i storlek XL och innan någon visste ordet om hoppade jag loss bland småungar som det inte fanns någon morgondag. Varför? Jag fick lust att gör så. Jag skrattar högt och mycket, inte med en liten skämshand som täcker munnen utan från tårna och med mycket tänder på ett väldigt osnyggt sätt. Jag tar inte 40 000 selfies på mig själv som jag vill att omvärlden ska ropa Guuuud vad fin du är på något tillgjort sätt. Jag tycker om mig och det är gott nog. Jag är en rätt obekväm arbetare för en chef för jag säger vad jag tycker och vill de inte höra sanningen så är det ju synd men jag är inte där för att få likes.

Jag är där för att göra ett bra jobb och sätta mina ungar först. Alla 350 stycken. Och det hade jag aldrig vågat att säga innan fyrtio. Samma som när någon frågar om vi ska gå ut på krogen. Hade jag varit tjugo och inte velat hade jag hittat på 1000 ursäkter. Idag blir svaret att jag inte vill. Inte mer och inte mindre. Men livet efter fyrtio är inte bara guld och gröna skogar som vår kära Kvinnaböske sjöng. Och vad är det för namn egentligen? Ansning på det! Mannen behöver penslas med minst två kilo varmt vax. Nä, för er som börjar närma er dagen där trettionio blir fyrtio så har jag tyvärr en dålig nyhet. Ingen berättade detta för mig så jag känner här att jag verkligen gör dig en tjänst nu men något händer på dagen du fyller år. Det är varje fyrtio årings Akilles häl. Det är vad kryptonit var för stackars Stålmannen. Vad?, vad?, undrar du nu. Är det en kost med för mycket ägg? Är det plötslig allergi mot skor som det inte står fotriktiga på?

Nej min vän, kryptoniten stavas fredags kväll. Oj, så vi längtar hela arbetsveckan. Ingen pratar mer om hägringen fredag så som 40-åringen. Snart är det fredag, säger du till kollegorna redan på tisdag. När fredagen kommer jobbar du med lätta steg, folk undrar nästan om du tullat på bag-in-boxen på arbetstid för ditt humör påminner om det som inträffar dagen innan sommarsemestern varje år. Glädjen att slippa se arbetsplatsen på ett tag. Efter jobbet åks det till affären och det inhandlas alla gottigheter du tänkt skämma bort dig med efter en lång arbetsvecka. Smågodis, kanske en ostbricka för den som vill ha vuxenpoäng och en flaska vin. Du lagar en god middag eller kanske beställer du hem en pizza, tänder mysbelysning och kryper ner i soffan med en skål popcorn och börjar bläddra på TV:n efter en film att förgylla kvällen med. Du har en hel plan hur kvällen ska se ut. Först en riktigt bra film och sedan spela några timmar till minst klockan 02.00. Det gäller ju att få ut så mycket som möjligt av fredagen så helgen blir optimalt längre.

Filmen börjar, action på hög nivå utspelas framför dig. Det dödas hundra personer i minuten, biljakter får ditt hår att röra sig efter högtalarnas tryck och explosioner dundrar från alla håll. Men zoomar man in här som utomstående så upptäcker man snabbt en detalj som sticker ut. Kvinnan i soffans ögon är slutna och hon missar allt som utspelar sig på den stora sextiofemtummaren på väggen. Munnen är halvt öppen på ett rätt osexigt sätt och en sträng av saliv har börjat torka på hennes kind. Snarkningar stör hunden som ligger under soffan och småfiser och han sätter sig irriterat upp och trycker sin iskalla våta nos i ansiktet som gör ljuden och andas ut luft som luktar av cheddar popcornen som hon snålt inte delade med sig av. Hon vaknar snabbt med en sista insnarkning som låter som om hon sväljer sin tunga och stirrar sig förvirrat om. Är klockan så mycket? En snabb blick på Fallout-klockan i skåpet säger att den 40-åriga Akilles hälen slagit till igen.

20.15, alltså sex åriga Majsan var ju vaken längre än det där. Sen börjar kampen på att piggna till. Du, din patetiske kärring skulle ju spela efter filmen! Du skulle ju vara vaken till två! Och visst, tanten är vaken någon timme fram innan hon ännu en gång vaknar på soffan och inte vet om det är lördag eller söndag. Vad hon däremot vet är att hon inte spelat ens en timma och filmen har hon inte sett slutet på. Men nästa fredag, då jävlar! Då ska Majsan spela till minst 03.00. Hon ska se en film och mysa och leva livet! Så det så. Misstänker att det bara finns ett botemedel till denna hemska bieffekt av åldern. All köpa en sån där gigantisk plastbalja för patetiska vuxna som saknar hem med badkar, fylla skiten med is och en massa kallvatten och slå sig ner på vardagsrumsgolvet nersjunken med isbitar upp till armhålorna och fatta handkontrollen och köra. Den proceduren borde lyckas hålla denna trötta lekamen vaken i alla fall längre än till tio på kvällen.

Behöver jag säga hur gårdagen slutade? Säg att du är fyrtio utan att säga att du är fyrtio! Gooooo!