MISSIL är här. Nu åker vi!

Så var vi framme.

Efter idéer, diskussioner, långa nätter, på tok för många meddelanden i comms, glädje, sorg, svordomar, tro och tvivel, ett gäng okontrollerade infall från sjövilda redaktionsmedlemmar som slitit sig loss från sina koppel, varav en konsekvent genomförde våra videomöten från ett rum så mörkt att hon började framstå som någon form av värmländsk Nosferatu, och förstås, mer kaffe, energidryck och rödpang än någon människa rimligen borde kunna konsumera, är det dags.

MISSIL är live. Sveriges nya sajt för spel, tech, film och TV har lämnat uppskjutningsrampen och jag tänker inte ens försöka låtsas vara särskilt sval i själen inför ett sådant faktum. Jag är nämligen skitglad. På riktigt. Lyrisk. Smått euforisk. Möjligen i upplösningstillstånd.

För mig personligen handlar MISSIL om betydligt mer än att bara starta ännu en sajt på internet. Internet har redan ganska gott om sajter. Därom tvista icke de lärde. Det råder heller ingen akut brist på människor som tycker saker om nya spel, frame rates, TV-serier, mobiltelefoner, filmer eller vilken konsol som egentligen är bäst. Det vi däremot tycker att det finns alldeles för lite av är personlighet.

Känslor. Lite jävla passion. På ren svenska. Texter skrivna av människor av kött och blod som faktiskt älskar det de skriver om. Recensioner där man kan höra skribentens röst mellan raderna. Där det märks att någon har legat i fosterställning halva natten och våndats över ett adjektiv. Och här är vi nu. Hela gänget. Som alla lever efter just den devisen.

Och här ska åsikter få vara åsikter. Här ska det få finnas nörderi utan ursäkter. Vi ska ha humor. Vi ska vara nyfikna. Det ska brinna en brand i vår kollektiva bröstkorg. Men framför allt ska känslan finnas, av att vi sitter här tillsammans, har det allmänt gött och snackar skit och kultur med ett gäng människor som är precis lika löjligt engagerade i allt det här som vi själva är.

Det är MISSIL. Det är här vi kommer in. Vi ska vara en häst av en annan färg i en hage där alldeles för många krakar är grå. Det här ska vara en plats där en recension inte behöver låta som en pressrelease med en siffra ditsmetad längst ner. En plats där vi får vara barnsligt exalterade över ett fantastiskt lir, lacka ur fullständigt över en hejdlöst risig rulle och diskutera saker vi brinner för långt bortom den punkt där de flesta hade bytt samtalsämne. Vi kommer säkert att riva upp himmel och jord ibland. Det får man göra. MISSIL ska vara en plats där man faktiskt får älska saker. Och kanske hata saker lite grann också. Med kärlek. Oftast.

MISSIL ska vara kul. Det kanske låter som den mest självklara saken i världen, men jag tror faktiskt att det är en av de viktigaste sakerna. I livet i allmänhet. På MISSIL i synnerhet. Det här ska vara roligt. Roligt att läsa. Roligt att skriva. Roligt att surra om. Roligt att komma tillbaka till. Vi kommer förstås att ta våra ämnen på allvar. Det finns fantastiska berättelser om spelbranschen, teknikutvecklingen, film, TV och kulturen runt omkring allt det där. Men vi tänker inte bli stelbenta medan vi gör det. Det här är inte Råd & Rön. Sverker Olofsson sitter inte i redaktionen.

MISSIL får gärna vara lite stökigt. Lite kaxigt. Lite rock ’n’ roll. Lite Håkan på Ullevi, lite efterfest på en balkong. Lite melankoli innan solen börjar gå upp och man plötsligt inser att livet är ganska jävla fint ändå. Hit ska man komma för rikliga mängder kultur, folkfest, nörderi och allmänt livsnjuteri.

Det kommer att finnas skribenter som tycker fullständigt olika saker. Någon (Hegevall) kommer att ge ditt favoritspel ett betyg som får dig att ifrågasätta hela mänskligheten och börjar sticka nålar i en voodoo-docka. Någon annan (Ranta) kommer att utropa en obskyr science fiction-film från 1987, som totalt tolv människor i hela världen har sett och sju av dem förmodligen under tvång, till ett bortglömt mästerverk. En tredje (Henrik) kommer att simpa för någon i trikåer och Majsan kommer att kåsera om något som knappt lämpar sig för skrift. Gott så. Så ska det vara. För kultur blir betydligt roligare när människor faktiskt känner någonting inför den. Likgiltighet kan någon annan hålla på med.

Så välkommen hit. Du som spelat sedan Pong. Du som köpte din första konsol förra veckan. Du som vet exakt vilken Star Trek-kapten som är bäst. Du som vet var alla påskägg finns i Skyrim. Du som älskar skräckfilm. Indiespel. Blockbusters. Koreanska thrillers. Grafikkort. Handkontroller. Tjock-TV. Dåliga actionfilmer från 80-talet. Du som bara vill riva av ett quiz på lunchen. Du som är boomer. Du som är Gen Z. Du som är slay queen. Du som är lurker. Du som bara är vansinnigt förtjust i populärkultur och gärna hänger med likasinnade. Välkommen till MISSIL.

Från våra hjärtan. Vi hoppas att du stannar. Vi hoppas att du nu har kommit hem. Vi hoppas att du lär känna oss, våra egenheter, våra käpphästar och våra ibland obegripliga favoritverk. Och framför allt hoppas vi att vi om några år kan titta tillbaka på den här dagen och säga herregud, vilken resa det här blev. Den som vi gjorde tillsammans. För nu börjar den. Uppskjutningsrampen är tömd. Motorerna är igång.

MISSIL är här.

Nu jävlar åker vi, gott folk!