En tämligen vetenskaplig ranking av nattmat

För Hegevall är ju det här vardagsmat, bokstavligen, men i natt åt jag både pizza och burgare. Det är förvisso ett rätt välkänt faktum att man fattar sämre beslut efter midnatt, men nattamat är inte heller vanlig mat. Det är viktigt att slå fast direkt.

Ingen människa vid sunda vätskor går in på ett kebabhak vid tvåsnåret på morgonen och funderar på råvarornas ursprung, fermentering eller balansen mellan syra och sälta. Ingen frågar om gurkan möjligtvis råkar vara närodlad. Ingen står och begrundar huruvida pommesen friterats i talg. Man vill ha fett för ryggen. Man vill ha salt i både kropp och själ. Helst också något som går att hålla med en hand medan den andra används till att leta efter luren som man är rätt säker på att man nyss lade i fickan.

Jag har därför gjort det enda rimliga och sammanställt den definitiva, fullständigt vetenskapliga rankingen av nattamat. Den bygger på flera decenniers fältstudier och bedömer smak, mättnad och hur lätt maten går att äta. Samt, förstås, risken att vakna morgonen efter och hitta någon form av dressing på ett ställe där dressing i de allra flesta fall inte bör finnas.

10. Macka
Det börjar alltid likadant. Man står på Subway eller något liknande smörgåshak och ska plötsligt fatta ett ohemult antal svåra beslut. Bröd? Storlek? Ost? Rostat? Vilket kött? Vilka grönsaker? Vilken sås? Klockan är alldeles för mycket för sådant där. Jag är inte i skick att projektleda en nattmacka. Ett svagt alternativ. Synnerligen svagt.

9. Korv med bröd
Jag gillar korv. Verkligen. Kanske inte som Johan Pehrson och Glenn Hysén, men en tunn grillad kan under rätt omständigheter vara en alldeles fantastisk liten sak. Men som nattamat? Det känns som att ge upp. Jag har kämpt mig genom en hel kväll. Dansgolv. Barer. Bra surr. Dåligt surr. Överlag trevligt ändå. Och sedan avslutar man allt med en varmkorv. Det är som att springa ett maraton och få ett sketet russin när man passerar mållinjen. Tvek på den.

8. Pommes
Pommes är fantastiskt. Men pommes är ett tillbehör, oavsett vad populasen hävdar. Det är ingen åsikt. Det är fysik. Vetenskap. De har dessutom världens kortaste bäst före-datum. De första pommesen är ljuvliga. Krispiga. Salta. Varma. Jag sitter där och doppar i ketchup med svartpeppar och tänker att det här ändå är rätt gött. Sedan inträffar det oundvikliga. En jävel är lite mjuk i sin struktur. Nästa är kall. I botten ligger en blek potatispinne som ser lika uppgiven ut som jag själv. Nej, utan tillhörande meny är det bara för risigt.

7. Falafel
Falafel är lurigt. Visst, den har krispig utsida. Mjuk insida. Tahini. Syra. Picklat. Grönsaker. Dessutom finns där sallad, vilket gör att man kan låtsas att man fortfarande bryr sig om sin lekamen. Men falafel har enorm kvalitetsvarition. Det är ömsom vin, ömsom vatten. En kväll får man små kikärtsbomber av eufori. Nästa gång tre torra bruna kulor som känns som att någon friterat isoleringsmaterial. Falafel är helt enkelt nattamatens motsvarighet till rysk roulette. Svårbedömd.

6. Cheeseburgare
En cheeseburgare från Donken när allt annat är stängt kan vara fullständigt lysande. Som en bal på det berömda slottet. Inte gastronomiskt, förstås. Ingen har någonsin tagit en tugga av en nattlig cheeseburgare och tänkt: ”Oj, vilken spännande användning av terroir.” Men man vet exakt vad man får. Mjukt bröd. Köttpuck. Smält ost. Ketchup. Senap. Gurka. Klart. Inga överraskningar. Den smakar exakt likadant i Laxå, Lissabon och London. En cheese gör dock ingen sommar. Men kommer de i flock är det en annan femma. Ett stabilt och tidlöst alternativ.

5. Hamburgare
En redig burgare borde egentligen vinna hela skiten. Den borde vara oslagbar. Problemet är konstruktionen. En modern hamburgare är alldeles för hög. Någon gång, jag minns inte ens när, bestämde restaurangvärlden att en hamburgare skulle vara minst två decimeter på höjden och innehålla två puckar, lökringar, jalapeños, tryffel, svamp, coleslaw, bacon och någon sorts chilimajonnäs. Efter tre tuggor har tomaten ramlat ut. Efter fyra har brödet kollapsat. Efter fem står jag där med sallad och sås på handleden och försöker äta kött med fingrarna som ett rovdjur. Hamburgaren hade varit bättre om människans mun utvecklats vertikalt. Det har den som bekant icke. Och det kan inte ens Jureskog ändra på.

4. Kebabtallrik
Kebabtallriken är inte vacker. Det är ingen syn för gudar. Den har inga ambitioner att bli fotograferad. Ingen influencer lägger ett litet blad persilja ovanpå och skriver ”date night”. Det är kött. Pommes. Sås. Och fyra gram varm sallad som ligger i ett hörn och skäms. Men kebabtallriken är också fullständigt briljant. Den innehåller i princip allt man vill ha. Problemet är mobiliteten. Kebabtallrik kräver bord, stol, bestick och viss grundläggande motorik som kan saknas när klockan passerat midnatt. Kan man lösa de parametrarna är den dock svårslagen.

3. Pizza
Den fungerar. Alltid. Man behöver inte fundera. Inte förstå menyn. Det är bara att välja något man beställt tusen gånger förr och femton minuter senare är det bara logistiken eller dålig stämning som kan sätta stopp för njutningen. Pizza har dessutom den enorma fördelen att den fungerar i grupp. Fyra personer kan dela en pizza på ett sätt som är närmast socialistiskt. Alla ska med. Tills det bara finns en bit kvar. Då faller civilisationen. Plötsligt tittar man på varandra. ”Äh, du kan ta den. Jag är nöjd.” Ren lögn, förstås. Pizza har dessutom en egenskap som nästan ingen annan nattamat har. Den kan återuppstå. Kall pizza dagen efter är fortfarande kanon. Ibland till och med bättre. Det är mer än man kan säga om en kebabtallrik och en halv special.

2. Pizza slice
Nej, pizza och pizza slice är inte samma sak. Jag tänker gå ut i krig över det argumentet. En hel pizza är middag. En slice är nattamat. En pizza kräver beställning. Väntan. Kartong. En slice bara finns där. Bakom disken. Någon värmer den. Två minuter senare går man vidare genom natten med smält ost i ena handen och återställd livslust i den andra. Dessutom är den perfekt utformad. En trekant. Spetsen först. Vik den som ett proffs och tryck den i anletet. Människan har hållit på och grejat med mat i hundratusentals år och det här är förmodligen det närmaste vi har kommit perfekt ingenjörskonst.

1. Kebab
Såklart. Kebab är nattamatens obestridda kejsare. Inte rulle. Inte tallrik. Vi snackar kebab i bröd. Kebab har allt. Hela kostcirkeln. Alla sju grupperna. Bröd. Kött. Grönt. Sås. Frukt i form av tomaten. Syra. Styrka. Rotfrukt. Fett. Salt. Ja, jag vet. Det där är fler än sju. Så rik är kebaben. Och allt kommer i en naturlig behållare. En kebab i bröd är nästan vacker. Ett stycke konst. Första tuggan innehåller mest bröd och lite sås. Andra börjar leverera. Tredje är perfekt balans. Och någonstans halvvägs händer det oundvikliga. Såsen når botten. Brödet börjar ge vika. Man vet att konstruktionen inte kommer att hålla i all oändlighet. Men det spelar liksom ingen roll. Man är lycklig.

Så där har ni den. Årtionden av forskning. Miljoner kalorier. Ett oräkneligt antal servetter och lika många krossade hjärtan. Resultatet är entydigt. Kebab är nattamatens kung.

Vad säger din forskning i ämnet?