Relief i silvergrått med dussintals superhjältar i metallskulptur, där en skäggig man i rustning håller en handske med glödande färgade stenar och Spider-Mans mask syns längst ner.

Avengers: Endgame – Encore

Även om svensk bioupplevelse som sådan är på en all time low, är Avengers: Endgame fortfarande en underhållande film...

Kim Orremark

För börja komma i god Avengers-stämning inför Doomsday pallrade jag mig iväg till min lokala biograf för att återigen se Avengers: Endgame på bio. Jag tror till och med att det är första gången någonsin jag ser samma film på bio två gånger. Tyvärr är bioupplevelsen 2026 är katastrofal. Redigt usel. Och det har ingenting med filmen att göra. Bioupplevelsen är faktiskt så usel att det får bli ett separat inlägg.

Filmen i sig var Avengers: Endgame, med det minst, pyttesmå, mikroskopiska tillägg man kan tänka sig (inga spoilers här idag). Men jag hade inte förväntat mig nåt annat. Jag gillar End Game. Visst är tempot märkligt, och ibland känns den som två olika filmer hopslagna till en. Det finns scener som kanske hade gjort sig bättre om de var lämnade på klippbordet än i den färdiga filmen. Men den är fortfarande underhållande, trots att jag såg den på bio på premiären och säkert två gånger hemma. Enkel. Man kan låta hjärnan operera på 29% och bara följa med på åkturen.

Folk i biografen tjoade när Captain America lyfte Thors hammare och applåderade när Tony säger ”I am Iron Man” och knäpper med fingrarna. Kul. Girl power-scenen under slutfighten står sig kanske det töntigaste som gjorts i någon film någonsin dock, och kommer nog få behålla den platsen länge.

Avengers: Endgame är kul. Lättsmält underhållning helt enkelt och jag tror jag ser fram emot Doomsday lite extra nu.

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.