Unge Link i grön tunika lyfter Master Sword över huvudet i ett stenhallsrum, med sköld på ryggen och älvan Navi svävande bredvid i The Legend of Zelda: Ocarina of Time.

Första intryck av Ocarina of Time

Det känns som att det är tidigt 2000-tal och jag sitter i min röda saccosäck igen...

Henric Pettersson

För mig är The Legend of Zelda: Ocarina of Time heligt. Det är kanske det spel som jag förknippar allra mest med min barndom. Som du säkert förstår har premiären av nyversionen därför varit makalöst efterlängtad av undertecknad. Därför blev jag en smula besviken när det på Postnords app stod att paketet skulle levereras först på fredag. En dag efter premiären. En skitsak, egentligen.

Eftersom jag inte kunde riva av plasten till foil-versionen (som för övrigt är riktigt läcker) har jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid med Link ännu. Faktum är att jag inte ens hunnit lämna Kokiri Forest, utan bara hunnit ta mig igenom Deku Tree. Med det sagt är jag tokförtjust i spelet hittills. Dock är jag inte helt positiv till designen. På förhand brydde jag mig inte supermycket men under min första tid så har jag stört mig mer på Links polerade dock-ansikte än vad jag gjort i allt förhandsmaterial. Men bortsett från det känns det underbart.

Spelar du?

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.

Inga kommentarer än. Bli först med att kommentera!