Balladen om Majsan

Är väl inte mer än rätt att presentera sig?

Marie Liljegren


Så, sätt dig till rätta så ska du nu få höra en snabbversion om Balladen om Majsan. Det är ju trots allt inte mer än rätt att jag presenterar mig så här på våran första date. Det är då jag som är Marie här på sidan, men kärt barn har många namn och så har även jag. De flesta känner mig som helt enkelt Majsan eller som Tangenterna som Petter brukar kalla mig. Den mannen har ett minne som en elefant och trots att preskriberings tiden har kommit i kapp oss ligger namnet som en het potatis framför mig och jag misstänker att den kommer följa mig som en kär ryggsäck till dagen jag tar på mig träfracken.

Jag kommer berätta hur jag fick det hemska namnet en annan gång, så oroa er inte, för är det något jag älskar så är det ju att avslöja mina tillkortakommande för alla som vill höra. Stolthet? Tyvärr tog Jane Austen allt av den varan och lämnade en kvinna med ett svårt fall av mundiarré. Vem är då jag? Jag föddes i en bondhåla för 47 hela år sedan och dagen jag såg utsidan av min mammas 70-tals sköte så var det ett oväder som heter duga ute. Åskan dundrade trots att snön låg tjock och jag älskade när min mamma berättade historien för mig som liten. Det fick mig liksom att känna mig som hon den där Rövardotter.

Jag började min bana som spelnörd redan i mitten av 80-talet och har genom åren fått vara med om otroligt många TV-spelskonsoler och grymma spel och just kärleken till teknik, spel och film ledde mig in till mitt arbete på en av Sveriges största hem elektronikföretag där jag arbetade nästan 20 år som avdelningsledare och även spelansvarig nere i Blekinge. Men man kan inte palla att säga ”Ha en trevlig dag!” för all evighet. Man orkar inte frågor om hur länge ett batteri räcker utan att till slut klämma fram motfrågan ”Hur långt är ett snöre?”. Arbetstiderna inom butik var och är antagligen fortfarande vedervärdiga och jag tog beslutet att säga upp mig och flytta hem till de mina igen i Alingsås. Och gissa vart denna gamla säljaren hamnade? Jo, som bambatant. Om du inte är i från Sveriges framsida Göteborg vet du antagligen inte vad det betyder men jag jobbar alltså i köket på en högstadieskola där jag jagar barnen med slevar och hotar dom på daglig basis med bambatantens egna Nun chucks, disktrasan. Och för alla som är uppvuxen på 80-talet med storasyskon så vet man att en trasa eller en kökshandduk doppad i vatten inte är att leka med.

Och för alla oss som inte tycker att ett heltidsarbete är nog så hoppade jag på tåget vid sidan om som spelskribent på spelsiten Gamereactor där jag skrev i nästan sju år innan den fick se sitt slut för knappt en ynka vecka sedan. Och nu är då cirkeln sluten, mannen som gav mig en chans på GR att få skriva om det jag älskar gav mig ännu en gång chansen att få skriva, och det mina vänner är ingen mindre än mannen, myten och legenden Petter Hegevall. Så vad är då min styrka som skribent? Jag är personlig, jag skriver från hjärtat och med en stor dos av humor och sarkasm. Svaghet? Sjukt självkritisk. Läser mina texter högt för mig själv säkert tio gånger innan jag publicerar dom i jakt efter något som inte är bra nog. Sen saknar jag en akademikers vackra språkval. Jag skriver som jag pratar.

Vilken spelgenre älskar jag? Äventyrsspel och Action. Älskar att dyka ner i sandlådespel och begrava mig i hundratals timmar av looting och utforskande. Mina favoritspel är allt från Resident Evil, Red Dead Redemption 2, God of War till The Last of Us, Fallout 3, Witcher 3 och Grand Theft Auto V. Vad spelar jag inte? Racing, multiplayer och strategispel. Listan kan göras lång av det man gillar men om ni läser mina kommande texter lär jag nog fördjupa mig i detta för spel kan jag aldrig bli för trött för att tala om. Jag har en förkärlek till dåliga monsterfilmer, gärna allt med hajar och älskar actionfilmer och Sci-fi. Kärleksfilmer lämnar jag till någon annan. Mina älsklingsfilmer är The Shawshank Redemption och Gladiator och jag har en oroväckande irriterande sida att kunna spotta ur mig filmquotes som om jag vore Rain Mans förlorade dotter och minns vad varje B-skådis medverkat i.

När jag inte spelar TV-spel och kollar på en bra TV-serie så smyger jag antingen runt med min kamera då jag leker hobbyfotograf mer än gärna. Jag älskar att laga god mat och lägger mycket tid både på hur det smakar och hur det ser ut på tallriken men framför allt älskar jag att packa min ryggsäck med en termos och en spårlina och ge mig ut på tur med min allra finaste vän, min jycke Tyzon. Och sen är jag en sucker för Lego. Lego är vad virkning och stickning är för andra. Avkoppling i den finaste av form. Tja, det var väl det. Nu vet ni lite vem Majsan är, på gott och på ont. Jag ser fram emot att skriva för er och ska göra mitt absoluta bästa för att roa er. Och det ska bli sjukt kul att göra denna resa på MISSIL. Nu drar vi igång!

Vad vill du helst läsa om?

Kommentarer

Logga in för att kommentera.

Denna kommentar har blivit borttagen.