Konstbild från Grand Theft Auto VI: en kvinna och en man med pistol sitter på huven av en grå muskelbil framför palmer och pastellfärgade hotellbyggnader i solnedgång.

Jag skulle ju inte köpa GTA VI…

Jag skulle stå emot, det var min plan. Men Rockstars sexa visade sig bli oemotståndlig och jag är erkänt svag. 

Niclas Wallin

Jag har en tendens att bli avtänd när det råder för mycket hype kring något och inget spel har väl någonsin hypats mer än just GTA VI? Jag gick ifrån att vara våldsamt taggad till att nu sista månaden innan dagens släpp istället bli mätt på det hela och tänkte absolut inte hosta upp 900 spänn på releasedagen. Jag skulle givetvis förr eller senare ha spelat det ändå, men ju närmare det kom släpp desto mer less på det blev jag. Fråga mig inte varför, jag är aningen anal ibland, det medger jag.

Men, efter att ha tagit del av mina kollegors intryck, läst lite recensioner och hört uteslutande lovord från mina närmaste vänner så trillade jag ändå dit. I morse när jag var på väg in till jobbet slog jag då till, för att sedan inse att jag nu först måste genomlida jobbdagen och sedan också pendlingen hem. En hel evighet, med andra ord då jag i regel är borta 12-13 timmar per dag totalt. Så, vid 19-tiden ikväll får jag starta upp det, om inga förseningar i kollektivtrafiken sker och om det fungerade att ladda ner det till min PS5 från distans. Annars blir väntan förstås längre, men som tur är har jag snabbt bredband där hemma åtminstone. Om det inte redan var uppenbart så är jag återigen våldsamt taggad.

Hur jag nu ska lyckas frigöra tillräckligt tid till att ge detta den uppmärksamhet det förtjänar är dock en helt annan femma. Helgen är tämligen uppbokad (absolut inte ledsen över det, dock) så det är ikväll det gäller, först och främst. Men det ska nog lösa sig, if there’s a will, there’s a way.

Kommentarer (4)

Logga in för att kommentera.