400 ben
Frightened Rabbit är ett av mina favoritband och jag saknar på daglig basis Scott Hutchison...
Han var en synnerligen skicklig ordsmed, Scott Hutchison. Rått, ärligt till den grad att det många gånger känns som att läsa hans personliga dagbok. Inte mycket utelämnas och det är förstås något jag också uppskattar och en del av grejen. Mycket av det han skrev var förstås mörkt, inte så förvånande med tanke på att han ju i slutändan mycket tragiskt hoppade ifrån en bro ner i floden Forth, något han själv illavarslande förutspådde i låten Floating in the Forth tio år innan. Men det fanns också några riktigt ömsinta och fina ögonblick här och där. Ett av dessa är 400 Bones och den är ju faktiskt rentav en kärlekslåt. Ett svårt ämne att skriva om utan att använda sig av gamla slitna och smöriga klyschor, men Scott löste förstås det med bravur och han gjorde det på sitt eget högst personliga vis. Med lätt morbida undertoner här och där, men det är en del av charmen. Ingen annan skulle kunna skriva den här typen av text. Den blir förstås ännu bättre av att jag själv just nu kan relatera en hel del till den, men mer än så säger jag inte i dagsläget.
400 bones crumpled in bed
I’m the only one who knows that you’re still breathing
Beneath the blanket of another French death
This afternoon is one I will be keeping
Where skin is painted by a brush from the sun
Pull the sheets up to our necks so she can’t see us
And let the clocks do all the worrying for once
We’re passing out inside this sleeping mausoleum.
Kommentarer (0)
Logga in för att kommentera.
Inga kommentarer än. Bli först med att kommentera!