Spelvärldens bästa pappor

Idag är det då farsdag eller dagen som socktillverkarna kom på som min egna gamla fader Jörgen med ett J brukar muttra denna dagen varje år och som argt skäller på varje chokladkaka eller slips som ges till honom då han tycker det är onödigt. Och kanske det är så som han säger? Kanske möttes en natt världens alla sockfabriksägare och kom på den största komplotten som världen har skådat eller kanske var det bara så att någon någonstans i världen ville fira sin pappa lite extra med att ge honom sin egna lilla dag. För det är ju lite lätt hänt att pappan kommer lite i skym undan där han vant står i kulisserna redan från dagen du äntrade världen.

För från dagen du föddes var mamma stjärnan i rummet, och konstigt vore ju annars för det var trots allt i hennes livmoders trygghet du vilade i nio månader innan hon knystade ut dig i den stora verkligheten. Och medans alla i rummet koncentrerar sig på kvinnan och barnet i rummet så står han där nervös och vet inte vart han ska ta vägen eller i vilken ände han ska titta. När sedan barnet läggs i hans armar vågar han knappt bära det lilla knytet som känns som om det ska gå sönder i hans armar men där och då vet han att detta lilla barn ska aldrig fattas något och alltid vara trygg så länge han är i närheten. Min pappa fick vi ta del av mestadels på tisdagar varje vecka. Den dagen i veckan var han våran och då förvandlades köket till en explosion av pannkakssmet och jordgubbssylt och sockerstinna ungar.

Det är därför jag än idag aldrig säger tisdag utan just pannkaksdagen. Alla andra dagar ägde jobbet min far och ja, vi blev nog ett gäng mammagrisar mina syskon och jag under våra första levnadsår. Men de dagar, semestrar och helger som pappa var hemma så minns jag med glädje alla utflykter som vi var i väg på. En välpackad ljusgrön Volvo 242:a som körde oss till fina badstränder och svampskogar och hem till mormor och morfar allt medans mamma och pappa tålmodigt försökte hålla sig på glatt humör för att inte explodera på de tre vildarna i baksätet som gjorde allt för att retas med varandra. Ett nyp i någons sidfläsk, en spark på någons vad och några fula viskande hotningar i en annans öra. Jag vet att min pappa på gamla dar ångrar att han jobbade så mycket men jag är stolt över att ha en pappa som slitit som ett djur för att ge oss en trygg uppväxt.

Vi hade aldrig pengar i överflöd men vi bodde i ett hus och saknade aldrig något väsentligt och jag vet att han gjorde det för oss, en uppoffring för sin familj. Hur många farsor cyklade fem mil tur och retur till jobbet varje dag för att få slantarna att räcka? Och det är väl ändå det som är själva kärnfrågan av att vara förälder? Att sätta sina barn i första rummet. Så en dag som denna firar jag min gamle far. Mannen och ja, hela familjen som glömde mig som liten på en korvmoj i Gislaved när jag satt och bajsade och körde vidare med destination Kalmar. Mannen som tror att varje midsommar-allsång är ett lopp han ska vinna genom att ligga två rader före alla andra. Mannen som en gång kört en silvrig VW Bubbla genom en lada och kommit ut på andra sidan som en annan seriefigur med hö och kycklingar på motorhuven och sin mamma chockad i passagerarsätet bredvid.

Mannen som köpte en gästsäng på TEMU som kräver en invägning av gästerna så de inte väger mer än 36 kilo och därav kan knäcka den ack så finlemmade sängen i dockformat. Mannen som kört ifrån en bensinstation med bensinslangen fortfarande kvar i bilen för att slutligen upptäcka det först efter ett argt samtal från tapp-ägaren. Mannen som ber mig spara hans bilder på ett sådant där UPS-minne. Mannen med anusgardiner i köksfönstret. Lovar dom finns, har bildbevis även om min far säger att det bara är min snuskiga fantasi som ser trycket.

Sorry, farsan men detta är fasen för bra för att hållas inom familjen. Du får bjuda på det här nu när det är din dag. Skämt å sido, tack för alla sena kvällar och nätter du hämtat din ohängde dotter på diverse fester runt om i obygderna. Tack för du åkte 16 mil tillbaka och hämtade min snuttesäl Tälen under släktresan i Danmark som jag hade glömt på hotellet och det trots din svärmor och alltså min mormor såg ut att vilja döda dig med bara blicken som vapen och tro mig gott folk hon hade lyckats om han mött blicken av Stål-Evy.

Tack för du släppte allt när jag ringde och förklarade att mitt äktenskap var över och tog med mig 40 mil hem och öppnade dörren till mitt gamla barnrum så jag kunde kinesa där utan att fråga när jag skulle flytta ut. Tack för att du trots avsaknad av sarkasm och ironi står ut med mig, Majsan och hennes ständiga snabba trut som antagligen själv är den enda i rummet som tycker hon är rolig. Så som nummer ett av Spelvärldens bästa pappor kommer som ni nog förstått Majsans egna gamle far Jögge med ett J. Men hur ser då resten av listan ut?

(1) Jöggeman ( The son of Thyra, The dad of Majsan )
Fasen, har du inte läst allt jag skrivit redan? Be mig inte skriva om allt det där!

(2) Joel Miller ( The Last of Us)
Asså Joel är nog stereotypen av en perfekt far. Stor, trygg och beskyddande. Alla barn behöver en farsa som är villiga att springa ifrån en armé som vill döda dig, som är villig att låta mänskligheten dö så hans barn får leva och som kan ge sitt liv för dig. You go Joel!

(3) Kratos ( God of War)
Snubben som går från det argaste av det argaste och som slaktar gudar på rullband till att bli den mjukaste och mest beskyddande lilla papsen till Atreus. Där han tar sin lille pöjk på en resa för att lära honom hur man ska kontrollera sitt raseri och ge honom vägledning genom livet. Fasen, det blir inte finare än det här.

(4) Lee Everett ( The Walking Dead)
Precis som Joel axlar Lee rollen som fosterpappa till Clementine under den värsta av zombieapokalypsen och ger henne verktygen för att överleva i den nya skoningslösa och skrämmande nya världen. Behöver jag säga mer?

(5) Geralt of Rivia (Witcher 3 )
Ja, vad mer kan man begära av en fadersfigur egentligen? Det ständiga sökandet efter Ciri ledde till ett helt spel och det vinner man många poäng på i jakten på årets pappa. I vanliga fall kan en man inte ens hitta det som ligger där det alltid har legat, i samma jävla låda som den varit i de senaste 10 åren. Så ja, att han sökte och fann Ciri är ett manligt under som är värt att fira.

Sen vet jag att farsdag kan vara en laddad dag precis som morsdag varit för mig sen min mamma gick bort när jag var 20 år. Då stod morsdag-muggar och reklam om dagen mig upp i halsen och gör faktiskt fortfarande då man ibland känner att samhället verkligen gnuggar in att man inte har en mamma att fira längre. Så till alla er som har mist en far eller kanske bara har en riktigt rutten pappa som mer förtjänar ris och en hoppspark i fontanellen än ett par strumpor, jag ser er och tänker på er.

Nä, nu ska jag iväg till min pappa och inte ge honom något annat än min tid att bygga ihop hans nya löparmaskin vilken han fått vare sig det var farsdag eller inte. Då blir han glad och så slipper jag höra ranten av att han sagt tusen gånger att vi inget ska köpa honom.

Hur ser din dag ut?