Filmvärldens svar på The Last of Us

Jag minns när jag läste om att det låg ett manus på Blacklist (Hollywoods hetaste manus, som är till salu – redo för budgivning) om en dystopisk värld där Meteor-farande alienäckel ätit upp 99% av mänskligheten och jagade via överjävlig hörsel. Jag tror att detta kan ha varit 2016. Två år senare var den klar för biopremiär och jag var minst sagt skeptisk. John Krasinski har omarbetat manuset, spelar huvudrollen och agerat regissör… Really? Den lama simpen från The Office, som bara gjort komedi? Det lät på förhand i det närmaste absurt.

Det skulle dock visa sig att A Quiet Place var den bästa skräckfilmen (eller ”monsterrullen”) jag sett sen 2005 års The Descent. Den var fantastisk, jag var golvad över framförallt hur skickligt regisserad den var, och fortfarande är – såklart. Ikväll såg jag om den, med kidzen. Och de satt som förstenade medan en nöjd farsa kikade på John Krasinskis mästerverk en fjärde gång, totalt sett. För mig är A Quiet Place i mångt och mycket filmvärldens The Last of Us – En historia som vi sett förut (på ett eller annat sätt) i en kuliss som vi sett 1000 gånger förut (postapokalyps) berättad på ett vis som vi aldrig sett tidigare.

Det är en alldeles mästerlig film detta och jag älskar uppföljaren i stort sett lika mycket.