Den sista bra parodifilmen?
Walk Hard: The Dewey Cox Story fyller 20 nästa år, är det den sista bra parodifilmen?
Jag har under morgonen underhållit mig med att kolla på Walk Hard: The Dewey Cox Story Extended Edition och slås av hur pass bra den fortfarande är, såhär 19 år senare. Alltifrån den klockrena castingen till det närmast orimligt välskrivna soundtracket. Förutom parodierna på ett flertal biopics, inte minst då den Walk the Line så finns det ju även en del sylvass kritik gentemot musikbranschen och det då segregerade samhället i USA. Inte minst då hur vita musiker till stor del profiterade på de svartas sound. Vilket är tydligt när Dewey uppträder i början som inhoppare då Craig Robinsons karaktär Bobby Shad, som ju är den stora stjärnan blivit sjuk/skadad lagomt tills de mycket stereotypiska judiska skivbolagsbossarna ska dit och titta. Vilket leder till att Dewey istället får skivkontrakt efter att ha levererat en karbonkopia av Bobbys show. I filmen är det förstås en väldigt rolig scen när Dewey helt ogenerat sjunger ”You got to love your negro man” medan publiken dansar erotiskt, men det finns ju också ett underliggande allvar i det.
Men efter Dewey Cox så började det gå utför, eller ja, ska vi vara helt ärliga så var ju parodifilmerna som allra bäst under 80-talet och tidigt 90-tal. Men den totala dippen i kvalitet som överlag präglade detta milleniums första decennium borde nästan studeras. Alla nya filmer skulle parodieras och fort skulle det gå, det gällde att smida medans järnet var varmt och det slutade i de allra flesta fall med ett gäng pinsamma magplask. Date Movie, Disaster Movie, Meet the Spartans, Vampires Suck, Epic Movie… Listan kan göras lång och den ena är sämre än den andra, skämten är förutsägbara och oftast otroligt plumpa. Tyvärr. Finns enstaka undantag, men de är tämligen få och knappast på nivå med varken Dewey Cox eller bröderna Zuckers och Jim Abrams storhetstid.
Jag hade ju hoppats på lite av en comeback för genren när det blev klart att bröderna Wayans tagit tillbaka Scary Movie, men det blev en ganska slätstruken historia dessvärre. Men, det finns fortfarande lite hopp. Är det kanske legenden Mel Brooks som ska göra det med Spaceballs 2? Gammal är äldst som man brukar säga, den 23:e april får vi veta. Till dess så korar jag fortsatt Walk Hard: The Dewey Cox till den sista riktigt bra parodifilmen.
Kommentarer (6)
Logga in för att kommentera.
Nya Naked Gun var trots allt rätt kul. Inget mästerverk såklart men jag skrattade.
Den var väl ok. Men om man jämför med gamla trilogin med Leslie Nielsen var den ett sömnpiller.
Just ja, den hade jag glömt. Men ja, den skrattade jag en hel del åt också. 🙂
Vet inte om man ska räkna " A million ways to die in the west ", men ja annars var nya Naked Gun helt okej.
Skulle nog säga Weird: The Al Yankovich story är en ganska bra parodi på musikerdramas över lag.
Nej, nej. Bara den senaste* 🙂