Vi möts igen, Vision

Ikväll ska jag se det första avsnittet av Visionuqest. Det är kanske inte direkt någon serie jag har gått och längtat efter, för att uttrycka det milt. Samtidigt känns det ändå kul att äntligen komma fram till slutet på trilogin som inleddes med Wandavision och fortsatte med Agatha All Along. Det är trots allt en berättelse som har byggts upp under flera år, även om jag inte är helt övertygad om att den tredje delen kommer att bli något att hänga i julgranen.

Utifrån det vi har fått se hittills ser Visionquest dessutom rätt plojig ut, och Ultron känns fortfarande ganska patetisk. Det är svårt att bli särskilt uppspelt när en av Marvels tidigare mest skrämmande skurkar inte riktigt lyckas inge den där känslan av hot som han borde göra. Förhoppningsvis finns det mer att hämta när jag väl sitter framför TV:n, men förväntningarna är minst sagt försiktiga.

Det finns däremot en sak jag faktiskt ser fram emot, nämligen att Marvel riktar fokuset mot Marvel Spotlight när det gäller TV-serierna. Efter flera år av ett ständigt växande utbud känns det rätt skönt att få fokusera på något annat. Men först ska trilogin avslutas, och ikväll får vi se om Visionquest lyckas överraska mig eller om mina farhågor visar sig stämma. Recension kommer strax.