Jamen det svänger ju, Europe
Den 12:e fullängdaren från våra svenska hårdrocksgiganter är släppt och det är verkligen inget fel på Come This Madness.
Europe låter inte som Europe en gång gjorde. Faktum är att de inte har varit sådär pudelkrulligt glammiga som de var på Final Countdown, sedan Final Countdown. De tog avstamp i mer bluesigt stoner-inspirerad, bredbent 70-talsrock redan på Prisoners in Paradise och idag… Idag låter de mycket mer som ett svenskt svar på Deep Purple än vad de låter som Rock the Night.
Nya skivan rullades ut igår (Come This Madness) och den är det verkligen inget fel på. Jag gillar soundet, jag gillar hur melodiös den upplevs trots att det är Drop D-nedstämt och tungt. Jag tycker väl att Tempest, trots att tonerna sitter, kör fööör mycket på sitt lite gubbiga vibrato (det blir nästan Old Man Vedder, av det) men i övrigt? Bra skiva. Bästa spåret stavas The Devil’s Back. Jag kan verkligen inte få nog av Europe när de vågar spela shuffle. Cozy Powell-shuffle. Åttondelstrioler är livet.
Kommentarer (3)
Logga in för att kommentera.
Hade ingen aning om att det skulle släppa nytt, kul! Också roligt att de varit aktuella som husband i På spåret nu (ja jag är 100 år och gubbe som tittar) 🎸👴🏼
Får lite The Cult-vibbar av The Devil's Back. Riktigt jäkla bra!
Sången sitter lika bra nu som när det begav sig. Tycker dock att albumet känns slätstruket. Möjligtvis att balladen överlever kvalet till spellistan