UFC tappade bort mig
Efter 25+ års slaviskt intresse är min passion för mixed martial arts i det närmaste utplånad.
Jag minns när jag först fick höra talas om UFC 1. Min dåvarande kompis Lantz importerade film likt en dåre och när han ringde och berättade om en VHS-kassett han lagt vantarna på där karatefighters möter ninjutsu-gubbar som slåss mot boxare och kickboxare. Allt på riktigt. Allt utan regler. Allt instängt i en stålbur. Det lät såklart precis som en Jean-Claude Van Damme-rulle, men på riktigt. Jag satte mig på cykeln direkt. Detta var våren 1994 och jag var fast, direkt.
Under de följande 30 åren skulle jag visa mig vara en slavisk superfan. Jag såg alla galor som UFC anordnade och sände, jag reste till Vegas två gånger för att se spektaklet live och jag intervjuade en hel del av UFC:s största stjärnor, genom åren. Jag skrev för Sveriges två största MMA-siter och såg ofta så mycket fram emot helg och UFC-gala att veckorna i stort sett bara var en enda lång nedräkning.
Idag har jag slutet kolla på UFC:s galor. Helt. Intresset började szvalna för cirka två år sen när stjärnorna sen länge hade pensionerat sig och UFC redan börjat späda ut sin produkt så mycket att det nästan alltid kändes som ”no name-fighter sparras mot annan no name-fighter”. Match efter match efter match såg vid det här laget inte längre ut som våld utan som träning. Poängfighting där fighters som jag inte längre kände igen alla bar samma shorts och beskrevs av Bruce Buffer på samma sätt. UFC hade blivit svintrist och sen dess har jag kikat mindre, mindre och mindre. Idag skippar jag alla galor, i stort sett. Och det gör ju i grunden lite ont.
I samma veva har jag istället sett mycket mer av de fighter som Bare Knuckle Fighting Championship anordnar. Många gamla UFC-rävar har som du säkert vet hittat hit. Alla fighter består av boxning och enbart boxning – utan handskar. Det är våldsamt på ett sätt som UFC en gång var, händelserikt och proppat av fighters som satsar allt och aldrig håller tillbaka. Vilket jag älskar. Allt har sin tid, antar jag, så även UFC för min del. Istället lägger jag min tid på BKFC, som i min värld underhåller på det sättet som UFC en gång gjorde, när Chuck, Rampage, Cowboy, Lesnar, Cain och Faber dominerade rankinglistorna.
Kommentarer (20)
Logga in för att kommentera.
Håller med. Finns i princip ingen stjärnglans kvar alls i organisationen och har som så mycket annat bara blivit ett trött varumärke.
Ja, det var verkligen bättre förr. Jag minns till exempel hur torsk jag var på WEC:s avslutande galor, innan de åts upp av UFC. Där snackar vi teknik och våld i en otrolig kombo. Och vilka fighters. I sin prime! Benson Henderson, Cowboy Cerrone, Dominick Cruz, Jose Aldo, Dominick Reyes, California Kid. Listan blir snabbt lång. Fy fan va bra vi hade det.
Och för att inte tala om när Bellator drog igång sina turneringar. Oj! Där snackar vi koncentrerat trut-smackeri. När det fortfarande var turneringar. Roger Huerta, Pitbull-brorsorna, Eddie Alvarez. Jösses 🔥
Fick hjärnsläpp... Menade egentligen Miguel Torres. Inte Dominick Reyes 😅
Och Carlos Condit, Anthony Pettis... OMG!
Ja, herregud. Det va tider det. Fäller en nostalgisk tår.
Same. Kollar iofs fortfarande ibland på reprisen, men det är med ett halvt intresse som bäst.
Håller med om UFC precis som många andra sporter var roligare att se på förut! De är utan tvekan bättre kampsportare idag, de är allround tekniskt överlägsna och jag som tränat kampsport i snart två decennier kan ändå uppskatta dagens matcher till viss del då jag ser alla de små detaljer och hur de så tidigt stänger ner och läser varandras attacker. Men det gör också absolut att det blir mindre spektakulärt och mindre kul att titta på.
Samma princip i många andra sporter, tex fotboll är betydligt mindre kul att se på idag än på 80-90 talet trots att spelarna är tekniskt, fysiskt och taktiskt överlägsna genrellt. Ett svenskt div 2 lag idag skulle sannolikt varit bäst i världen på 60- talet.
Till viss del håller jag med, kontringsargumentet kan dock underbyggas ganska väl baserat, exempelvis, på att en 37-årig Justin Gaetje kan holmgånga sig fram till en titelvinst i modern tid. Men vissa arketyper och specialister kommer å andra sidan alltid fungera väl, oavsett era. Gissningsvis finns det bättre matchningar även för flera av dagens medelviktare än en prime, söndertryckt Wanderlei, t.ex.
@Roam Sant. Justin är ett exempel på hur min "tes" inte fungerar hela vägen. Sant. Bra input. 😊
@Petter Hegevall Det är givetvis mer av ett undantag än en regel dock, och just BKFC håller jag med om väcker den där 90-talskänslan i en igen. Mer avskalat, råare och förbudsivrande. Tabloid-material.
@Roam Jag känner mig lite... Som en psykopat när jag försöker tydliggöra åsikten om att det skulle vara mer underhållande när fighters kör All-out än när de är försiktiga, strategiska. Jag vet bara att jag vill ha våld, när jag kikar på kampsport. 😁
@Petter Hegevall Haha, ja, visst. Den känslan infinner sig då och då när man vistas bland icke-initierade. Men det är ändå intressant att det är där skutan vänder, igen, för gemene man. Från att #pöbeln utbrast moralpanik inför en sport där man fick slå någon som låg ner, till att nu vara helt okej med det (typ), och istället åter förfasas över en gren där de trots allt enbart står upp och vevar. Jag har i princip slutat debattera i ämnet, +20 år av det får räcka. Men, ibland rinner det över.
@Roam Känner igen allt det där. 😊
Det är dessutom hafsigt konstruerade karbonkopie-personor av tidigare gaphalsar som dominerar PR-landskapet, och det är så förbannat tråkigt.
I tidigare eror av UFC, Pride FC och K-1 fanns det plats för en bredd personligheter, som alla var superstjärnor just för att de var sig själva, och inte ännu ett simulacrum-hopkok av det senaste dussinets uppkäftigaste jönsar.
Ligger tyvärr mycket i det, också.
Jag har ju kollat på diverse mindre MMA-galor i Stockholm som Västerås. Det är roligt att se på plats. En massa amatörer man förmodligen kommer glömma nästa dag köttar på mot varandra. Synd att intresset verkligen dalat i Sverige dock.
Ja, otroligt trist. Det går fler amatörgalor än någonsin i Sverige nu, men det är ingen som går och tittar. Jag tror intresset var som störst runt 2010, då kunde en shootfighting-gala med serveringstillstånd åtminstone dra några hundra pers. Nu är det svalt.
Håller med till 100%. Inte alls samma idag som på det goda 90 talet😁Tror jag var ca 14 år första gången man fick tag på en VHS av en äldre kille som gick samma skola med inspelat UFC. UFC 2 tror jag det var och matchen mellan judo killen Remco Pardoel som köttar armbågar på Orlando Wien som snorig 14 åring var det bland det häftigaste man sett och sen var man fast, men tyvärr inte alls längre lika intressant att se på tyvärr.
Instämmer till 100%! Idag är BKFC det mest underhållande inom kampsportsvärlden. Jag gillar både Till och Romero men hur fick domarna resultatet 49-46 Till?
Ett märkligt domslut, helt klart.
UFC nedgång syns mest i tungviktsdivisionen, de stora atletiska monstrena har ingen finansiell vinning på att bli ufc fighters. Utan divisionen är bara fylld med 2-3 talanger och sen feta mellanviktare. Disney-eran dödade UFC, kan tänka mig att Ellisons paramount är mer kompatibelt för att ta tillbaka lite av the attitude era där fightersarna tillåts mer egen identitet men jag tror så länge dana white är chef kommer det inte hända.
Jag trodde aldrig jag skulle vara på Jake Pauls sida men det finns en chans att han räddar MMA på högsta nivå efter att MVP MMA köpte Bellator. Hoppas dom kan locka över lite talanger från UFC och kanske tvinga dem att ändra sig.
Några fighters som fortfarande är intressanta, Strickland och Aspinal. Men sistnämnde vet jag inte om man lär se mer av