Brad Birds drömprojekt
Regissören bakom Järnjätten, Superhjältarna samt Ratatouille är tillbaka, denna gången med en Netflix-rulle...
Om man har skrivit och regisserat Järnjätten, Superhjältarna samt Ratatouille… Då är man såklart en lika briljant manusförfattare som man är regissör. Bradley Bird är både och, naturligtvis. Han är en sann mästare och att han nu är tillbaka i genren där han glänser som starkast, gör mig genuint lycklig.
Jag fastnar ofta på design… Jag är sedan ung ålder ofta ”drabbad av design” där jag stirrar mig blind på formspråk, grafisk tonalitet, typografi och manér. När det gäller Brad Bird är jag alltid fascinerad över hur viktig retrofuturismen verkar vara för honom. Han blandar helst googie-arkitektur med mittsekelmodernism, art deco och beatnik-inslag. Han kryddar sen med atomålders-estetik och skapar någon slags underbar mix mellan Jetsons och Bioshock. Och jag älskar det.
För 31 år sen skrev han ett manus om världens sista privatdeckare, som Pixar vägrat låta honom göra. Netflix däremot, sade aldrig nej. De tackade gladeligen ja, och nu är äntligen Ray Gunn på väg. Birds första manus, någonsin. Jag har sett trailern ett par gånger och är så svag för formspråket att jag storknar.
Kommentarer (5)
Logga in för att kommentera.
Det är ett olyckligt namn på en film🥴
Haha, ja.
"The Breakdance Chronicles" hade varit bättre.
Kommer definitivt att se. Järnjätten drabbade mig totalt när jag såg den som ung. En enastående film.
Jag känner att det här mest troligt kommer bli en smått medioker film. Visuellt så känns den märkligt tom. Det finns för mycket tomma ytor i miljöerna, både i staden och i byggnaderna. Och blandningen mellan seriöst noir och Monster's Inc. känns märklig. Förhoppningsvis så har jag fel då jag annars älskat mycket av det Brad Bird gjort.
Att det lämnas rena, cleana ytor - ofta i glas med kontrasterande metallföremål är ett av flera kännetecken för googiearkitekturen. Jag tycker det rent estetiskt ser helt otroligt ut. :-)