Gör mig inte besviken please, Greta

Det var min kära redaktionschef Kim som frågade mig tidigare idag om Greta Van Fleet-medlemmarnas nya scen-utstyrsel. Vi är båda rörande överens om att Michigan-kvartettens nya kläder är både praktiska och sexiga, varpå herr Orremark helt enkelt undrade om han och jag skulle kunna ge oss in på samma typ av mode.

Kim: Kan vi ha sån där Greta Van Fleet-tuttbrynja, du och jag?
Me: Jag tror faktiskt inte det.
Kim: Varför inte det?
Me: Vi är tjocka, fula, grå, gamla och långt från några internationellt superkända rockstjärnor. Vi skulle se ut som en mix mellan Peter Harryson och en kassler.
Kim: Du kan va tjock du. Men det vore väl läckert ändå?
Me: Nej!
Kim: Dannys paljettblus och Bette Middler-örhängen då? Kom igen!
Me: Nej, inte det heller.
Kim: Skit på dig.

Att se ut som syskonen Kiszka vore väl en frän grej i sig, men det är ju mycket bättre om vi bara lyssnar på deras musik, beundrar deras musikalitet och värdesätter deras ganska så enastående kapacitet som låtskrivare. Jag hade tänkt det, i alla fall. Inte minst den 9 oktober då nya skivan rullas ut, finally. Jag har lyssnat en hel, hel, hel del på de tre singlar som finns ute och måste nog ändå konstatera att det låter liiite… Tunt. Det känns lite som tre B-sidor detta, som bandet inte plockade med på förra plattan.

Jag hoppas såklart att jag har fel, att dessa tre singlar är skivans svagaste spår snarare än de starkaste. För jag vill älska Palace For the People. Lika mycket som jag älskade Garden’s Gate, helst. Den skivan har jag lyssnat så mycket på (LP:n) att jag snart slitit ut den helt. Jag älskar Greta och jag hoppas innerligt att Palace som sagt blir genialisk. Det förtjänar fansen.